Meh
Men! Hjälp please sa jag ju? Någon? Någon klok vis person som kan ge lite tips o råd?
Annars finns inget annat än att ta hjälp av mamma, och då kan det gå hursomhelst.
Och sen när jag hade bestämt mig så hade du bestämt dig med
Och så var vi tillbaks på att inte veta något.
Igår äntligen fick jag säga till hjärtat att jag har bestämt mig, det är i Australien jag vill bo nu, fort fort och i några år framöver, minst. Jag hade laddat upp och det bubblade fram och jag liksom väntade på reaktionen av hurraa och jaaa! Men den kom inte. För hjärtat har också bestämt sig. Hjärtat vill stanna här.
Vi pratade fram och tillbaks och hjärtat vill bo i Sverige minst 2 år till och sedan flytta till Australien för alltid. För att hinna spara pengar och se mer av Europa. Vill inte flytta fram och tillbaks och behöva riva upp och just nu i Sverige har vi mer pengar.
Jag vill flytta till Australien nu nu nu såfort visumet blir klart och bo där några år tills det är dags för bebis - då vill jag hem och ah hus och plocka trattisar.
Jag vill ha bebis i Sverige.
Hjärtat vill ha bebis i Australien.
Jag kan nog inte tänka mig att aldrig mer bo i Sverige.
Hjärtat kan nog inte tänka sig att aldrig mer bo i Australien.
Men man kanske inte ska tänka så många år framåt, eller ska man det?
Hur löser vi det här nudå?
Igår löste vi ingenting. Vi noterade att vi ville helt olika och nu ska vi tänka igen i några dagar. Hjärtat höll om och sa we are gonna be allright och sen hade vi myskväll istället.
Hjälp please?
Igår äntligen fick jag säga till hjärtat att jag har bestämt mig, det är i Australien jag vill bo nu, fort fort och i några år framöver, minst. Jag hade laddat upp och det bubblade fram och jag liksom väntade på reaktionen av hurraa och jaaa! Men den kom inte. För hjärtat har också bestämt sig. Hjärtat vill stanna här.
Vi pratade fram och tillbaks och hjärtat vill bo i Sverige minst 2 år till och sedan flytta till Australien för alltid. För att hinna spara pengar och se mer av Europa. Vill inte flytta fram och tillbaks och behöva riva upp och just nu i Sverige har vi mer pengar.
Jag vill flytta till Australien nu nu nu såfort visumet blir klart och bo där några år tills det är dags för bebis - då vill jag hem och ah hus och plocka trattisar.
Jag vill ha bebis i Sverige.
Hjärtat vill ha bebis i Australien.
Jag kan nog inte tänka mig att aldrig mer bo i Sverige.
Hjärtat kan nog inte tänka sig att aldrig mer bo i Australien.
Men man kanske inte ska tänka så många år framåt, eller ska man det?
Hur löser vi det här nudå?
Igår löste vi ingenting. Vi noterade att vi ville helt olika och nu ska vi tänka igen i några dagar. Hjärtat höll om och sa we are gonna be allright och sen hade vi myskväll istället.
Hjälp please?
Den här veckan och jag tror att jag har bestämt mig
Jag har varit hemmafrudeluxe denna veckan, det känns bra för bakande och lagade och fixande får mig tänka samtidigt som man inte tvingar fram något.
Jag har gjort viltgryta med egenplockade trattisar, bakat mandelbiscotti med apelsin, gjort egen raggmunk med fläsk och så har jag gjort äppelmos.
Och jag har tänkt och bestämt mig angående många saker små och stora, viktiga och oviktiga.
Jag har tyckt länge att det går segt, tatuerandet, och att det har varit precis som att gå ner i vikt (kan jag tänka mej) att först går det undan och sen stannar det bara av. Men sist jag tatuerade så kändes det så självklart och enkelt på något sätt, linjerna blev raka och jämna och jag tjöt av lycka under tiden och efter och hoppades hoppades hoppades att det inte bara skulle vara "justdendagentur" utan mer "lärasigcyklaförstkanmanintesenbaraheltplötsligtkanman".
Så igår när jag skulle gadda igen var jag lite nervös, men skrattade högt när linjerna bara var där, så självklara och härligt tydliga. Äntligen!
Nästa vecka ska jag börja på min roligaste projekt hittils, jag ska tatuera zombie-teletubbies! Jag har bestämt mig för att den ska bli min bästa tatuering nånsin hittills.
Jag har också bestämt mig angående den stora maskeraden till min födelsedag/halloween. I veckan har jag köpt peruk och kläder och i helgen ska jag och Felicia sy och fixa. Jag ska vara Amy Winehouse och jag tror att vi kommer bli ganska lika.
Sen har jag bestämt mig också angående det där viktiga.
Jag har bestämt mig för att jag vill få in dom där visapapprena fort och flytta till Australien, gärna runt den här tiden nästa år. Det känns stort och rätt och bra.
Nu vill jag bara hem och ta upp det med hjärtat.
Jag har gjort viltgryta med egenplockade trattisar, bakat mandelbiscotti med apelsin, gjort egen raggmunk med fläsk och så har jag gjort äppelmos.
Och jag har tänkt och bestämt mig angående många saker små och stora, viktiga och oviktiga.
Jag har tyckt länge att det går segt, tatuerandet, och att det har varit precis som att gå ner i vikt (kan jag tänka mej) att först går det undan och sen stannar det bara av. Men sist jag tatuerade så kändes det så självklart och enkelt på något sätt, linjerna blev raka och jämna och jag tjöt av lycka under tiden och efter och hoppades hoppades hoppades att det inte bara skulle vara "justdendagentur" utan mer "lärasigcyklaförstkanmanintesenbaraheltplötsligtkanman".
Så igår när jag skulle gadda igen var jag lite nervös, men skrattade högt när linjerna bara var där, så självklara och härligt tydliga. Äntligen!
Nästa vecka ska jag börja på min roligaste projekt hittils, jag ska tatuera zombie-teletubbies! Jag har bestämt mig för att den ska bli min bästa tatuering nånsin hittills.
Jag har också bestämt mig angående den stora maskeraden till min födelsedag/halloween. I veckan har jag köpt peruk och kläder och i helgen ska jag och Felicia sy och fixa. Jag ska vara Amy Winehouse och jag tror att vi kommer bli ganska lika.
Sen har jag bestämt mig också angående det där viktiga.
Jag har bestämt mig för att jag vill få in dom där visapapprena fort och flytta till Australien, gärna runt den här tiden nästa år. Det känns stort och rätt och bra.
Nu vill jag bara hem och ta upp det med hjärtat.
Weekendresan och att jag är lite schizo
Plastpappan var trött men försökte verkligen och 5 minuter stod han upp och var med när vi kom och sen drog blekheten över hans ansikte och han lade sig i fåtöljen och somnade direkt. Jag gick förbi och tittade så att hans händer på bröstet åkte upp och ner och tänkte att han hade blivit mycket äldre på bara några veckor.
Sen satt vi tysta i Frankie en lång stund på vägen upp mot Värmland tills han började lukta bränt och hjärtat gick ut och lyfte motorhuven. Men istället för att gå sönder så började lampan i taket och radion fungera och vi skrattade och sa att Frankie hade levlat upp.
På natten när vi kommti fram till storebrors hus drömde jag om Australien, om att öppna balkongdörren och gå ut på balkongen och jag kunde känna sanden under fötterna och lukten, precis som det luktade på balkongen på Marakesh av varma vindar och salt. När jag vaknade var hela bröstet fullt av bestämdhet och det kändes så självklart.
På morgonen gick vi ut i skogen med stövlar och påsar och det var trattisar överallt och luktade mossa och vått och solen sken. Sen träffade vi pappa och farmor och på hemvägen hade radion gått sönder igen och när vi åkte förbi plastpappan igen på vägen hem så var han blek redan från början och var inte uppe ens i 5 minuter.
Jag drömmer mardrömmar varje natt nu, och hjärtat klappar på ryggen och säger att allting kommer ordna sig.
Om kvällarna målar jag och bakar och försöker planera livet utan att stressa fram saker.
Alla recepten jag testar och tavlorna jag ritar ger mig lite mer sinneslugn, men samtidigt förstår jag inte hur man kan längta hem till svampskog, hus och bebis samtidigt som man längtar bort till strand och ett ovuxet liv utan ansvar och oro.
Nu
Väskan är packad, middagmedfarmor kjolen, svampplockarkängorna systemkameran och mysbyxorna. Nu värmland, nu kommer vi, hjärtat och jag. En hel helg tillsammans.
Sparka löv
Det är en cirkus allt ihop och idag efter jobbet ska jag ut och sparka löv.
Konstheter
Jag har så mycket konst i mig just nu. Jag ser konst i allt och tar kort och planerar oljor och akvareller och i helgen när jag och manflu-sjuke hjärtat åker upp till Värmland så ska jag ta med mig systemkameran och fota allt vackert jag ser.
Sen vill jag låsa in mig en hel helg och bara konsta.
Sen vill jag låsa in mig en hel helg och bara konsta.
det mörknar och ljusnar på samma gång
Det har ju varit jobbigt en tid.
Ja, man får faktiskt säga så, att det har varit jobbigt.
Uppförsbacke hela tiden och även om bara lite ibland så att det har varit kämpigt att gå.
I lördags efter en utekväll med tjejerna med skumpa och hallonmohitos och dans gick vi hem tillsammans, och han skrattade över att klacken fastnade mellan kullerstenen hela tiden och höll mig uppe och jag försökte förklara att nu idag för första gången på länge känns det igen.
Fjärilar och varma tankar och vi somnar senare med armarna om varanadra nära nära och skrattet ligger liksom närmre nu.
Jag tror faktiskt att det vänder nu säger jag när vi ligger i soffan igår kväll. Han säger att han ska se till det och jag smeker hans hand och bryr mig inte alls om filmen, bara om att det känns som att det är vi nu igen och jag tänker att i år ska vi räkna in julen tillsammans och aldrig ska vi vara ifrån varandra igen.
och när jag möter honom med paraplyet vid videohuset tittar han på mej sådär som han brukade långt innan Sveriges gråa färger tog oss.
Du. Min man. Jag vet att du inte läser här och om du hade gjort det hade du inte fattat ett skvatt ändå. Men du? Tack. För att du orkar när jag ingen ork har kvar.
Dina händer är lenast i världen, fast inte på ett omacho sätt.
Ja, man får faktiskt säga så, att det har varit jobbigt.
Uppförsbacke hela tiden och även om bara lite ibland så att det har varit kämpigt att gå.
I lördags efter en utekväll med tjejerna med skumpa och hallonmohitos och dans gick vi hem tillsammans, och han skrattade över att klacken fastnade mellan kullerstenen hela tiden och höll mig uppe och jag försökte förklara att nu idag för första gången på länge känns det igen.
Fjärilar och varma tankar och vi somnar senare med armarna om varanadra nära nära och skrattet ligger liksom närmre nu.
Jag tror faktiskt att det vänder nu säger jag när vi ligger i soffan igår kväll. Han säger att han ska se till det och jag smeker hans hand och bryr mig inte alls om filmen, bara om att det känns som att det är vi nu igen och jag tänker att i år ska vi räkna in julen tillsammans och aldrig ska vi vara ifrån varandra igen.
och när jag möter honom med paraplyet vid videohuset tittar han på mej sådär som han brukade långt innan Sveriges gråa färger tog oss.
Du. Min man. Jag vet att du inte läser här och om du hade gjort det hade du inte fattat ett skvatt ändå. Men du? Tack. För att du orkar när jag ingen ork har kvar.
Dina händer är lenast i världen, fast inte på ett omacho sätt.
Som plåster på själen
Igår fyllde jag hela bordet med färger, dukar och penslar och sen drack jag te och målade med Agnes och pratade och tänkte bra tankar. Och idag har hjärtat bjudit på datenight. Jag är härligt pirrig och vill bara hem hem hem och umgås och ta igen och känna. Jag vill allt annat än att sitta på dödstråkigt kontor i 6.5 timmar till. Kom och röva bort mej nån?
PS:
Att i tisdas fick jag smset : Kan du va på Rondo om 30 minuter, smygpremiär på Lena PH och gratis sprit
och ja ba var där på 20 och kvällen blev så jävla mycket bättre än bondesökerfru i soffan.
Thank god its friday
Ska hem till jobbkompis för att dricka vin ikväll och sen njuta av lägenheten och stan hela helgen. Lillsyster kommer imorgon hon har skaffat första pojkvännen och ska därför förhöras grundligt. Han heter Kim och är 14 och vet dagens13 åringar att man inte behöver ha analsex? (Har ju sett sexeducation och man börjar ju undra) och så ska vi shoppa och kanske färga håret och göra ansiktsmask och sånt tjejigt och på söndag ska jag ligga i min mjuka karls armar och älska livet. Typ sån är planen. Vad ska ni göra?
Trevlig helg!
Trevlig helg!
Det där med att vi har skaffat alla de här kanalerna.
Australiendialekter överallt: Bondivet, Masterchef Australia och sättet att prata på tar mig direkt tillbaks till en balkong i Tugun, trädgården med de svarta svanarna och ljudet av papegojorna och de rosa ödlorna i taket ovanför.
Det kniper om i hjärtat när det händer, det gör nästan fysiskt ont, och jag blir påmind om att jag faktiskt ännu inte har en aning om vart jag vill spendera mitt liv och hur jag ska kunna få ihop de två alternativen.
Det kniper om i hjärtat när det händer, det gör nästan fysiskt ont, och jag blir påmind om att jag faktiskt ännu inte har en aning om vart jag vill spendera mitt liv och hur jag ska kunna få ihop de två alternativen.
Följande känner jag för att göra idag
Gå hem
Lägga mig i fosterställning
Bli klappad på huvudet av mami
Och av nån underlig anledning så känner jag för att äta ägg.
Undra hur tidigt jag kan gå ifrån det här jävla stället utan att vara för obvious.
Lägga mig i fosterställning
Bli klappad på huvudet av mami
Och av nån underlig anledning så känner jag för att äta ägg.
Undra hur tidigt jag kan gå ifrån det här jävla stället utan att vara för obvious.
Your attitude stinks
Jag trodde nog att nu när vi fick lägenheten så skulle vi ha allt. Allt som hjärtat klagat på har jag åtgärdat, köpt och fixat.
"I feel empty, I just never feel excited about anything" säger han en dag och jag bara känner att där, där nånstans har jag slut på alternativ. Vi har bil, vi har lägenhet i stan, tid för kompisar, tid för varandra, ny stor TV, hopplöst dyrt internet. Allt Hjärtat har sagt att han vill ha. Om inte det här är nog, vad mer kan jag göra?
Find what will make you happy and do it, and if it is impossible to be happy in Sweden then just go home.
Sen pratar vi inte med varandra på två dagar.
"I feel empty, I just never feel excited about anything" säger han en dag och jag bara känner att där, där nånstans har jag slut på alternativ. Vi har bil, vi har lägenhet i stan, tid för kompisar, tid för varandra, ny stor TV, hopplöst dyrt internet. Allt Hjärtat har sagt att han vill ha. Om inte det här är nog, vad mer kan jag göra?
Find what will make you happy and do it, and if it is impossible to be happy in Sweden then just go home.
Sen pratar vi inte med varandra på två dagar.
Imorgon
Imorgon flyttar vi! Till palatset! Idag ska vi på IKEA och köpa onödiga saker och äta köttbullar. Hjärtat vill ha en TV. Jag vill till Mexico.
Hjärtat och hunden
"AAAAAAAWWWW! This is where Rufs pooped and I didnt pick it up" säger C och pekar på en gräsmatta. Jag skrattar och klappar mitt hjärta på kinden och önskar att jag kunde köpa honom en egen hund.
När man köpslår med döden får man fan leverera
Hund och lillasyster och en sista helg av tahandom-ande innan min fina mamma äntligen stod där på perrongen, för att hämta tillbaks syster och hund och vuxenansvaret.
Jag kramade henne hårt och lillasyster kramade henne hårdare och sen när jag kom hem till den halvtomma lägenheten kände jag att nu, nu börjar saker snart återgå till det vanliga, som aldrig mer ska bli som förr. Nu fattas bara plastpappan.
Där i allt kaoset och sorgen köpslog jag med allt, försökte göra dealar med döden, om plastpappan klarar det här så lovar jag att... och så vidare.
Jag vet att man inte ska göra sånt, men vad fan skulle jag göra. Jag var desperat och livrädd och även om allt bara är hittapå så blev plastpappan bättre och vem vågar gambla med det?
Så jag har gått från flera cig per dag till en cig per dag till en halv cig per dag. Idag gick jag till apoteket och köpte tobaksfri snus. I helgen fick jag dålig samvete över att jag åt chips och jag tänker att det finns en risk att jag kommer noja över detta i varje liten överträdelse jag gör. Så går det när man dealar med döden i guess.
Jag kramade henne hårt och lillasyster kramade henne hårdare och sen när jag kom hem till den halvtomma lägenheten kände jag att nu, nu börjar saker snart återgå till det vanliga, som aldrig mer ska bli som förr. Nu fattas bara plastpappan.
Där i allt kaoset och sorgen köpslog jag med allt, försökte göra dealar med döden, om plastpappan klarar det här så lovar jag att... och så vidare.
Jag vet att man inte ska göra sånt, men vad fan skulle jag göra. Jag var desperat och livrädd och även om allt bara är hittapå så blev plastpappan bättre och vem vågar gambla med det?
Så jag har gått från flera cig per dag till en cig per dag till en halv cig per dag. Idag gick jag till apoteket och köpte tobaksfri snus. I helgen fick jag dålig samvete över att jag åt chips och jag tänker att det finns en risk att jag kommer noja över detta i varje liten överträdelse jag gör. Så går det när man dealar med döden i guess.
Här börjar vi om
Stressigt
Mamma meddelar att hon kommer hem snart. Jag längtar. Längtar efter att slippa göra planer för att få dagarna veckorna att gå ihop, att kunna göra planer för mig själv. Att ha en helg hemma. Jag längtar efter att flytta och slippa oroa mej hela tiden och jag längtar efter att börja om.
Hjärtat har blivit fäst vid Rufs och vill inte alls lämna tillbaks honom. En natt när han är full efter utekväll med grabbarna och mjuk och varm och ligger i sängen säger han på svenska till hunden att "du är min bästis vän", och när jag kommer hem efter jobb och planering och är trött och less masserar han och tillsammans planerar vi stadslivet. "It feels just like when we moved from Carrarra into Broadbeach" säger han och jag håller med.
Hjärtat har blivit fäst vid Rufs och vill inte alls lämna tillbaks honom. En natt när han är full efter utekväll med grabbarna och mjuk och varm och ligger i sängen säger han på svenska till hunden att "du är min bästis vän", och när jag kommer hem efter jobb och planering och är trött och less masserar han och tillsammans planerar vi stadslivet. "It feels just like when we moved from Carrarra into Broadbeach" säger han och jag håller med.
När saker vänder
Efter totalt breakdown igår på jobbet och på chefen och hemma efter att ha kollat på finaste lägenheten och blivit med hund och bara inte orkat mer så kom Agnes hem till mig och drack te och åt frukt. Som jag har saknat den människan.
Jag blir lite gladare nästan direkt och lite mer hoppfull och precis när hon går så plingar det i telefonen, två gånger.
Första meddelandet är från mamma som säger att Jocke faktiskt läker. Att han blir bättre och kanske inte behöver opereras igen och ska ner på helt vanlig avdelning och allt det där om döden och begravning kanske inte händer trots allt.
Det andra meddelandet säger att vi har fått drömlägenheten.
Vi flyttar nästa helg. 1800-tals hus, trägolv, breda fönsterbräden och mitt i Vasa. En nystart.
Som ett barn ligger jag vaken till långt inne på natten när hjärtat kommer hem och jag kan inte sova på länge länge för nu känner jag det. Nu vänder det nog.
Jag blir lite gladare nästan direkt och lite mer hoppfull och precis när hon går så plingar det i telefonen, två gånger.
Första meddelandet är från mamma som säger att Jocke faktiskt läker. Att han blir bättre och kanske inte behöver opereras igen och ska ner på helt vanlig avdelning och allt det där om döden och begravning kanske inte händer trots allt.
Det andra meddelandet säger att vi har fått drömlägenheten.
Vi flyttar nästa helg. 1800-tals hus, trägolv, breda fönsterbräden och mitt i Vasa. En nystart.
Som ett barn ligger jag vaken till långt inne på natten när hjärtat kommer hem och jag kan inte sova på länge länge för nu känner jag det. Nu vänder det nog.
