Onedaysoon

Min läsarskara har minskat avsevärt, och som jag förstår er! Jag ber alltså om ursäkt och förlåt för att jag inte skriver längre. Men det är för att saker flyter på. Det är för att äntligen för första gången på länge så känns saker genuint jävla bra.

Vi löser saker, kommer vidare.

Svaret på visumet kommer i Juli.

Jag planterar jordgubbad paprika och gräslök och på kvällarna nätterna helgerna sitter vi på uteplatsen eller går på upptäcksfärder i skogarna runt Guldheden. Hjärtat tar upp en överblommad maskros och säger "blow and make a wish, right?" och jag blåser och önskar att vi ska få fortsätta ha det så här bra, och sen stjäl han en tulpan ur en rabatt och jag blir svensk och vill springa bort från parken fort innan nån ser oss.

Jag har vernissage och biter ihop för jobbigheten och visa upp mina tavlor och mina vänner kommer och min mamma och plastpappan och efteråt är jag stolt och nöjd och jag säljer de 5 gubbarna jag ritat under våren. Hjärtat får tillslut ett nytt pass bara några veckor innan Sicilien. Med en vecka kvar är min väska redan packad, och jag vill bara åka nu nu nu!

Jag är utgångs-utbränd och känner mig folkskygg och trött på att festa. Bestämmer mig för att åka till mamma och platspappan i helgen och ladda batterierna. Bestämmer mig också för att uppdatera bloggen oftare. Promise. Ok? 

 

 

Nu är det vår och varmt och överallt dessa ringar. Dessa blingbling glittriga lyckliga. Och jag känner att jag står och stampar. Vill också framåt. Vill också ha romantik. Vill också ta det där steget framåt och lämna distraktioner, jag vill nog faktiskt det.


Så. Nån som har nåt tips på hur man får the big L att seal the deal?