Onedaysoon

Dagarna i studion går alltid så fort! Jag lär mig massor och har sååå roligt! Idag valde kunden att ta min tatuering, den vita med skuggor och diamantögon, och Emma gjorde skuggorna från den svartvita "riktiga" dödskallen - särhär blev resultatet:


Jag blev så stolt så jag nästan hoppade upp å ner när han valde min bild, och Emma blev också stolt och bjöd mig på lunch!
Igår efter studion gick jag och Marie Gawell till Kvillebiljarden och drack vin och quizade. Jag var lite kaxig för de var djurochnatur tema o ja e ju grym på djurbajs å sånt, men vi var fullständigt kassa och fick bara 1.5 poäng av 20, men frågorna var ju fan dumihuvet och skoj hade vi ju ändå!

OH! Och så har jag fått lägenhet! En billig tvåa i Majorna /Kungsladugård! Jag har flyt nu!
Så helgen ser ut som följer att på fredag kommer Agnes till mig och Anna för Idolmys och på lördag ska jag och Agnes klä ut oss till slottsspöken och gå på Halloweenfest och på söndag kommer Jocke och mamma för att börja spackla och göra fint min lägenhet och IKEA ska vi också hinna med. Asbra blir det ju!

Läxan till nästa vecka är att börja rita på Fredriks havstatuering. En sjöjungfrupinuppa, en krigarvattuman, ett ankare och ett sjörövarskepp!

Ikväll tog jag och Anna en kvälls promenad i Slottskogen. Jag sparkade löv och njöt av att det luktade höst.






Såhär skriver E på sin blogg:

Förra veckan var på många sätt spännande. På onsdagen var det Hannas första dag. Hanna kommer vara lärling här hos Little Bird varje onsdag och torsdag. Hon har inte tatuerat något än men är grymt duktig på att rita och är en allmänt kul, glad, trevlig tjej. Och dessutom "grym på att diska" som hon själv säger!

WOOOH!

To do:
Fixa en karl åt agnes
Fokusera på jobb/tatuering
Vara positiv
Dricka te
Piffa till kontoret

Jag håller på att fixa en karl åt Agnes, Fredrik på jobbet tänkte jag. Men jag måste gå varsamt fram så han inte får för sej att det är jag som är intresserad.

Not to do:
Noja
Vara ledsen
Räkna veckor
Dricka för mycket kaffe
Röka

Det går liksom inte att sluta räkna veckor bara sådär. jag tycker ändå att det är bättre än att räkna dagar. För då räknar man ju varje dag och nu räknar jag ju bara en gång i veckan. Och nojet är 100 gånger bättre så snart kan jag stryka den med. Rökningen har ja varit skitduktig med så det tycker jag att jag kan se som mission completed.

Nu ska jag vara viktig och ha möten en stund.


Vad tror ni?

Efter ett rikigt riktigt dåligt återfall igår känner jag mig bättre. Mer i kontroll och lugnare. Mindre noj och vi har haft bättre samtal. Det ska nog bli bra det här. Det är skönt när jag är i studion, då är jag så intresserad och pepp att jag knappt tänker på det alls.

Första dagen i studion var lugn och handlade mest om att lära känna varandra. Jag fick inte göra så mycket men redan idag fick jag göra mer saker, lära mig om nålarna, röra en tatueringsmaskin för första gången (wohooo!) och skissa en sol åt en kund som blev skitful o såg mer ut som en bläckfisk för jag blev nervös, men oj vad roligt det är och jag är stolt som en barnrumpa när hon presenterar mig som sin lärling och pratar om "när du börjar gadda själv sen".

Det här är så sjukt kul, jag är så sjukt pepp. Jag är på mitt drömjobb, det är precis det här jag vill göra och jag kan inte lära mig tillräckligt fort!

E i studion sa att hon kämpade 1.5 år för att få en lärlingsplats. Jag fick en efter ett mail med mina bilder.

Jag har sån sjuk flyt, (peppar peppar) och allt är lite dimmigt som en dröm och det känns kul att brinna för något igen.

Det kanske är såhär när det är rätt. Då kanske det bara funkar.

När Chris kommer hit kommer allt vara perfekt.

To do:
Fixa en karl åt agnes
Fokusera på jobb/tatuering
Vara positiv
Dricka te
Piffa till kontoret

Not to do:
Noja
Vara ledsen
Räkna veckor
Dricka för mycket kaffe
Röka

Beviset idag: I dont want to bog myself down by indulging on how bad it feels to be away from you otherwise I would never ever motivate myself, that just reminds me of how you are not around it reminds me of my empty bed and colourless days.

Och sen kom det: beslutet! Chris har fått uppehållstillstånd! Halvvägs där!


 

Det här med skyperelationen går mig verkligen på nerverna. Redan. Jag ringer när han sover. Jag jobbar när han är vaken och ledig. Han är trött och tiderna passar aldrig och även om jag försöker låta bli att noja på alla sätt så går det inte att komma ifrån att den här skyperelationen inte ger mig allt jag behöver och jag vet inte hur länge jags ka orka om jag fortsätter såhär.

Första dagen på jobbet gick superbra igår, men när jag kom hem så hade vi ännu ett samtal som inte var så bra som jag hoppats och jag fick nog och bölade i timmar. Fan jag måste ju sänka mina förväntningar. Jag måste sluta noja. Jag måste sluta hoppas att han bara ska stå här i Sverige om några veckor och inse att innan den 20 dec händer det inte.
Agnes kom och åt fruktsallad och vi grät en skvätt ihop över helt olika anledningar och sen bestämde vi oss för att ge oss och se framåt. Det hjälpte och det känns bättre, men jag har fortfarande en sån där liten jobbig känsla i magen. Ett stärkande samtal med min underbara mamma också och nu får jag se till att vända det här. Vi behöver några riktigt bra skypesamtal där jag inte överanalyserar allt, jag behöver göra som mamma säger och sluta tänka på hur långt det är och istället fokusera på att förbereda.

För han kommer ju. Jag tror ju det. jag vet ju det.

Jag har hittat något riktigt bra här, och jag tänker inte sabba det genom att må dåligt i 8 veckor.  Nu tänker jag vara stark, positiv och försöka hitta en balans mellan att sakna men att inte sakna för mycket och inte heller stänga av.

Imorgon är min första dag på tatuerarstudion! Det är ju bra. Det är ju något jag vill göra. Det här blir bra.

Precis här är vi nu. Vi räknar dagar, timmar vill inte lägga oss för att då tar ännu en dag slut. Vaknar och är på varann hela dagen. Händer och fötter och kroppar nära och ihop hela tiden i hissen, på gatan, hemma.
Jag tar foton med mitt huvud. Hur han ser ut när han skrattar, hans händer när dom vilar på mina i Tvsoffan, hans fötter, hans nacke, hans hår och hans ögon sóm jag knappt kan se in i det senaste för det finns nåt nytt där, nåt skakigt, som att han kan börja gråta närsomhelst.
Vi försöker prata om dagarna veckorna månaderna vi ska vara utan varandra, försöker prata om dom som att det inte kommer bli så svårt men minuterna senare säger någon av oss; I dont want you to go eller I wish you could come with me och så börjar det om igen det där skakiga.
Jag vet att han vill komma. Jag vet att jag vill att han ska komma. Men livet är konstigt ibland och gör saker lite som det vill så jag är rädd att något ska gå fel. Även om inget går fel så är hela det här så jävla fel.

Vi lovade att aldrig aldrig aldrig vara ifrån varandra igen.

Han jag älskar har det finaste skrattet, luktar så gott och har dom svartaste ögonen.  Han jag älskar har lånat "culture chock sweden" från biblan för att lära sej hur man skålar.
Han jag älskar har ett särskilt sätt att gå på när han inte är nöjd med livet och varje gång det händer är jag beredd att gå genom eld för att göra honom glad igen. Han jag älskar tycker att "whatever man" är ett perfekt svar för att undvika konflikter och tar med mig till Myers julavdelning och föreslår att vi köper hela jul-byn med tåg och hus och allt, och gör ett rum i vår lägenhet till ett Christmasroom.

Det går helt enkelt inte att fylla dom här dagarna tillräckligt. inte tillräckligt för att klara alla dagar veckor månader utan varandra.
Det är kass.