Tiden den som sniglar sig fram
Vi väntar och väntar, pendlar mellan nytt hopp och total olycka.
Jag tänker på hur det ska bli när plastpappan kommer hem ena stunden, andra vad jag ska ha på mig på begravningen och minnestatuering av en "Beatle" kanske med en sax och sen tänker jag att jag inte ska tänka så och tänker på vad han ska få i julklapp.
Tiden sniglar sig fram och varje natt som telefonen inte ringt vaknar jag med en lättnadens suck.
Och jag är livrädd och inget kan jag göra. Jag har tänt alla ljus jag kan. Jag har tröstat och blivit tröstad.
Jag har skickat kraft och styrka och annat hokuspokus. Jag har lovat gudellernån att om han fixar detta så ska jag börja ett nytt liv och ta hand om mitt eget hjärta och mina egna blodkärl bättre, jag har köpslagit med gud eller döden och fan och hans moster.
Allt jag kan göra nu är att vänta vänta vänta på att tiden som sniglar sig fram ska gå så att det här kan gå över och plastpappan kan komma hem till oss igen.
Jag tänker på hur det ska bli när plastpappan kommer hem ena stunden, andra vad jag ska ha på mig på begravningen och minnestatuering av en "Beatle" kanske med en sax och sen tänker jag att jag inte ska tänka så och tänker på vad han ska få i julklapp.
Tiden sniglar sig fram och varje natt som telefonen inte ringt vaknar jag med en lättnadens suck.
Och jag är livrädd och inget kan jag göra. Jag har tänt alla ljus jag kan. Jag har tröstat och blivit tröstad.
Jag har skickat kraft och styrka och annat hokuspokus. Jag har lovat gudellernån att om han fixar detta så ska jag börja ett nytt liv och ta hand om mitt eget hjärta och mina egna blodkärl bättre, jag har köpslagit med gud eller döden och fan och hans moster.
Allt jag kan göra nu är att vänta vänta vänta på att tiden som sniglar sig fram ska gå så att det här kan gå över och plastpappan kan komma hem till oss igen.
Det där man inte pratar om
Dom där panikögonen som Jocke hade efter första hjärt-omgången. Omgång nummer två nu och jag kan knappt andas. Jag är i Falköping med lillasyster och försöker hålla lugn och räkna timmar.
Mamma ringer från sjukhuset i Hamburg och jag frågar om ögonen, om dom är samma.
Mamma ringer från sjukhuset i Hamburg och jag frågar om ögonen, om dom är samma.
Hej håret
Det är helt okej om du växer och blir jättelångt typ snabbt nu på en gång. På huvudet asså.
Duktig
Fan va duktig jag har varit idag. Lagt om lån, jobbat hårt och ätit bra. Plus massa vatten. Asså. Nästan på snäppet att det gottgör förra veckans internetshopping.
Vila
Jag åker hem till mamma över helgen för att sy upp en kjol, äta hemlagat, ha kvalitetstid med familjen och skriva ut australienpapper.
Visum v. 3.0
Vi gör långa listor, skriver statutory declarations, skriver uppsatser om hur vi fördelar hushållsarbete, samlar bevis och saker som kan visa de Australiensiska myndigheterna att Vi är på riktigt.
Ju mer vi samlar ju mer rädd blir jag för allt vi inte har. Vi har inga legal commitments tillsammans, vi har inga gemensamma elräkningar och inte lån och inga testamenten.
Går det ändå? Har någon några tips på något man kan skicka med utöver det som står på Australien-immigrations sidan?
Hur gör vi för att klara detta?
Det där om att längta
Idag helt plötsligt insåg jag att jag längtar till den där dagen om två år när jag och hjärtat köper test och det är positivt och hjärtat håller handen på min mage och vi blir en familj och ett helt nytt liv börjar.
Att ha barnasinnet kvar
Hjärtat saknar havet och klor-lukten av pool så han hämtar mig från jobbet med bikini och handduk och vi åker till badhuset, leker med flytleksaker och åker vattenrutschekana 100 gånger.
Du pappa
Du skrev ju den där gången att när lillebror tog examen så skulle vi få ett gäng pengar igen? Det kommer ju aldrig hända, att lillebror tar examen alltså, så du kan väl va hygglig och sätta in dom på kontot idag
Dom sista sommardagarna
Det är nåt speciellt med sensommaren, för morgonen luktar höst och dagen är varm och solig och kl 20 blir det plötsligt hutterkallt. Hjärtat tar med mig till favoritrestaurangen och vi sitter ute och han beställer massa förrätter och varsin huvudrätt och efterrätt och vi dricker två flaskor vin och pratar och skrattar och jag vet att han gör framtidsplaner för snart är det helg och då ses vi ju inte alls.
Och sen promenerar vi till vagnen och jag är skrattig och lutar mej mot hans axel. Inte för att jag är trött utan för att han luktar så gott.
Och sen promenerar vi till vagnen och jag är skrattig och lutar mej mot hans axel. Inte för att jag är trött utan för att han luktar så gott.
Älskling snälla!
Vi kan väl snälla schyrre flytta till London elle nåt?
Att bara packa ihop och dra.
Samtidigt som hösten smyger sig på lite mer för varje fuktig morgon så kommer även rastlösheten smygande. Gräsetärgrönaretankarna och packahopochdralusten.
Insikten om att Sverige inte blev som jag hade hoppats. Jag trodde liksom att bara vi kom hit och var tillsammans så skulle ju allting bara lösa sig. När man är svindlande högtövermolnförälskad på en strand med en solnedgång som ett vykort, på andra sidan jorden, då känns det lätt så.
Sen kommer vi hit och ses inte, och hjärtat jobbar natt och jag längtar bort och känner att nu, snart, måste vi komma någon stans. Ha en plan. Ett mål. Iallafall en tanke om var vi är på väg härnäst.
Och jag vill se honom skratta igen.
Snart ett år i Sverige. Jag klarar inte mer. Aldrig gjort. Efter precis ett år finns alltid en längtan till något nytt. Egentligen behöver vi kanske inte ens lämna. Vi kanske bara behöver något nytt. En ny lägenhet, han ett nytt jobb. Eller Irland.
Dom säger att kontakter är det viktigaste.
Som att Frankie har gått sönder och det bara helt plötsligt visar sig att en kund till mig är mekaniker. Han fixar Frankie och får en tiger på låret.
Och som att en arbetskamrat till hjärtat med en paradvåning med 3 kök frågar om vi vill flytta in i en del av våningen.
Mjo men visst!
Och som att en arbetskamrat till hjärtat med en paradvåning med 3 kök frågar om vi vill flytta in i en del av våningen.
Mjo men visst!
Livet
Jag överlevde första jobbveckan. Mer än så faktiskt, allt jag hade oroat mig så för gick väldigt enkelt och det tog bara några timmar innan ångesten var borta. Undrar om det här med nojet beror på åldern? Kan inte minnas att jag oroat mig såhär för banala småsaker innan. Hursomhelst så var "att faca sin fear" som vanligt väldigt effektivt och idag är det måndag igen, en hel vecka senare. Förutom jobb fick jag också gjort massa roliga saker förra veckan, exempelvis vin och näravänprat med Matilda, Alice Cooper på Liseberg och Felicias födelsedagsfest med Sangria och M2.
Och jag har kommit på flera smarta saker
som att jag (som är så humörstyrd och bokar in saker som jag sen när dagen kommer inte känner för och lämnar istället återbud och nojar över det, för att jag vet att det hade blivit roligt egentligen ) ska sluta boka av eller boka alls, och har jag bokat något så tänker jag pallra mej dit. Och att jag ska sluta oroa mej och noja över banala skitsaker och stora livssaker.
Och jag har kommit på flera smarta saker
som att jag (som är så humörstyrd och bokar in saker som jag sen när dagen kommer inte känner för och lämnar istället återbud och nojar över det, för att jag vet att det hade blivit roligt egentligen ) ska sluta boka av eller boka alls, och har jag bokat något så tänker jag pallra mej dit. Och att jag ska sluta oroa mej och noja över banala skitsaker och stora livssaker.
Sommaren 2012
..Blev sommaren då vi tog vår nya/gamla BMW Frankie och åkte till hyrda stugan på Orust med storebror och gravida Annso. Där jag lärde hjärtat hur man dansar tryckare till Tommy Nilsson, drack för mycket vin och därför (?)förlorade fotbollsmatchen mot campingens ungar och hade träningsvärk och solbränna i flera dagar.
Där jag vann vårt nåndag kommande barns namn i en minigolfrunda och hur hjärtat lyfte mig för att jag skulle nå dom söta körsbären i trädet vid Runstenen.
Då vi tröttnade på att vara hemma och spontanåkte till lyxigt hotell i Helsingör, åkte vattenrutschkana, drack coctails och gick på Casino. Där vi båda var lite lost och inte förstod vad nån sa, där solen sken och där hjärtat skrattade och jag åt sockerärtor och jordnötsmiddag.
Och konserterna. Lars Winnerbäck med Lillasyster som studsade av lycka och dom två förtrollade kvällarna på Ullevi med Bruce Springsteen som spelade My city of ruins och Because the night, Chris och Jeppe och min Israeliska vän Natasha som försvann.
Och sen tomheten som kom efter. Och den här jävla PMSen.
Hursomhelst så har självterapin börjat och jag mår faktiskt lite bättre redan. Fast jag är tillbaks på jobbet.
Jag funderar på att flytta till Irland med hjärtat. Jag har inte vart där men det är säkert trevligt.
Jag ska ta upp det på förslag ikväll.
Där jag vann vårt nåndag kommande barns namn i en minigolfrunda och hur hjärtat lyfte mig för att jag skulle nå dom söta körsbären i trädet vid Runstenen.
Då vi tröttnade på att vara hemma och spontanåkte till lyxigt hotell i Helsingör, åkte vattenrutschkana, drack coctails och gick på Casino. Där vi båda var lite lost och inte förstod vad nån sa, där solen sken och där hjärtat skrattade och jag åt sockerärtor och jordnötsmiddag.
Och konserterna. Lars Winnerbäck med Lillasyster som studsade av lycka och dom två förtrollade kvällarna på Ullevi med Bruce Springsteen som spelade My city of ruins och Because the night, Chris och Jeppe och min Israeliska vän Natasha som försvann.
Och sen tomheten som kom efter. Och den här jävla PMSen.
Hursomhelst så har självterapin börjat och jag mår faktiskt lite bättre redan. Fast jag är tillbaks på jobbet.
Jag funderar på att flytta till Irland med hjärtat. Jag har inte vart där men det är säkert trevligt.
Jag ska ta upp det på förslag ikväll.
Okej
Jag är tillbaks.
Semestern är slut och så är pengarna. Och orken.
Jag är nere i en härlig PMS-svacka som varat längre än önskat och nånting måste ändras.
Jag är orolig över allt, lungcancer, framtid och familjen
Jag känner mej kass på att tatuera och på det mesta faktiskt
Och jag tar på mig mer än jag borde.
Jag tänker mig lite självterapi. A new life starting now.
Semestern är slut och så är pengarna. Och orken.
Jag är nere i en härlig PMS-svacka som varat längre än önskat och nånting måste ändras.
Jag är orolig över allt, lungcancer, framtid och familjen
Jag känner mej kass på att tatuera och på det mesta faktiskt
Och jag tar på mig mer än jag borde.
Jag tänker mig lite självterapi. A new life starting now.
