Från och med nu
Frånochmednu teamar vi ihop oss typ värsta vimotvärldengrejen
Och så gick 1 av de 3 återstående tisdagarna utan hjärtat, från mitt liv och kommer aldrig mer åter.
Grädde på moset.
Och så lite urinvägsinfektion på dehära då kanske? ja men varför inte.
Välkommen!
Jag tänker fan inte kuvas av det här, så här lätt ger jag mej inte tisdagslivjävel. Imorrn är det onsdag och jag kommer tatuera helt grymt och jag kommer på biljetter till Springsteen och allt kommer gå fint och felfritt och jag kommer känna mig snygg och smart och frisk och omtyckt.
Sen lilla tisdag, tänker jag skratta åt dig och skratta.
Nu har jag bestämt mig
Rädda det som räddas kan av den här skitdagen med ett varmt bad.
Och ja jag vet att ja e upponer från dag till dag o värsta schizokärringen. Värsta borderline, I know. Men så är det bara nu helt enkelt.
Men perfekt. Tack
27 år och ändå sitta med en barnmorska som pratar bebisspråk och hur enkelt som helst att förnya ett recept på ppiller blir en viärvännerojagesåjävlaförtrolig-diskussion och prat om snus och kondom och sexuella partners. Vafan liksom jävlar i helvete.
Det spöregnar ute och idag jobbar socialkontoret lång dag med jävla hembesök och skit. Jag vill gräva ner mej alternativt cykla in i en bergvägg.
Tänkte va lite drastisk o ta bort mej från fejjan också.
Men sen tänkte jag att det kanske har varit lite mycket drama idag redan som det är.
Och sen såg jag att min teleräkning redan är uppe i 1600 spänn och det är inte ens den 1 än.
Kan jag få lägga ner nu?
20 kukdagar kvar
Igår sågs vi över skype för första gången på flera veckor. Hjärtat hade blivit lite rundare om kinderna och samtalet var en rejäl känslomässig bergochdalbana, till undefär kl 02 när jag somnade av ren utmattning. Idag vet jag inte vad jag tycker om något.
Jag sa att jag är hängig och nere och att det inte är samma, att han inte är samma. Att han känns kall och avstängd. Inte mycket gensvar på det utan mest prata om praktiska saker, allt som behöver göras innan han kommer hit.
Det är jävligt opepp att den här resan till mig känns som en "måstegrej" på hans lista.
Först det.
Sen visade hjärtat sina kängor som han köpt för det svenska vädret och sen skrattade vi åt att Google translate översatt beslutet från migrationsverket och använt ordet "alien" som överättning för utlänning.
Och skrattet var samma och ögonen blev sig lika och hundra tusen nålar i magen av saknad.
Och sen tillbaks till praktiska saker och alla hans måsten och jag blev helt slut.
Idag är jag trött, sur och ledsen, och 10 timmar tills vi kanske pratar igen och jag är inte redo för en rond två.
Jag är så IN I HELVETE trött på det här.
"Youve changed. Is my Chris still in there somewhere?".
" He is. Hes just resting up for the big party."
Dansa efter min pipa
Nu kan jag ju kryssa av det i min lista av försök att få lite delaktighet av alla hemliga läsare av min dagbok.
Måndag idag känns som tisdag. Var i studion och sen har jag ritat till gaddningen på onsdag. SOM FÖR ÖVRIGT jag ska göra. Jag ska rita, skissa, klistra på, gadda, torka blod, fråga hur går det?, tvätta och plasta. jag jag jag, me me me.
Jag är inte nervös alls. Bara typ så jag spyr. Lite. Eller nä, Ja e säkert skitgrym. Det känns som en sån sak som ja bara kommer va grym på på en gång.
Ibland är jag sån. Typ att jag kunde käka med pinnar första gången jag prova. Typ att ja kunde lägga upp en snus me tungan första gången ja prova. Typ att de va de enda ja kommer på men ni fattar.
Ni ska få se sen. Ja kommer lägga upp bilder. Och eftersom ni inte kommenterar så tar jag det som att ni godkänner det. Och när jag lägger upp bilder skriver ni nåt snällt. Capiche?
Gör om gör rätt
Så tänker jag lite inför imorrn, och den nya veckan.
Nu gör jag om, nu gör jag rätt.
Jag tänker lösa den här situationen som uppkom med Fredrikpåjobbet i fredas och se till att inte liknande saker händer igen. Set him straight liksom.
Jag tänker fokusera på tattoo-studion så dagarna går fort.
Och jag tänker inte spendera mer pengar på snygga linnen.
Det är mina nyveckas-löften.
Vilka blir era?
Dagens
Breaking Dawn var ju helt sjuuuuukt grym! Jumbomenyn med chips och popcorn, Anna och Agnes, kärlek och blodtörst och W.O.W. säger jag bara. Jag är helt till mig.
Dagens tummar ner:
Stormen. Fy fan vad det blåser.
Jag räknade fel. Det är inte alls 21 dagar kvar idag. Det är 22. FAN.
Idag gick jag förbi HM på väg till Åhlens när jag skulle köpa presentpapper. Jag blev 500 kr fattigare på typ 7 minuter. Jag skyller på att jag inte får ligga.
Agnes har legat 3 ggr idag. Anna har varit på romantisk helg med sin kille på hotell. Jag försöker att inte bli för avis utan fokusera på att om 22 (inte 21) dagar så får jag också.
Och då jävlar.
22 dagar kvar
Nu har vi sett på Grinchen och jag är sömnig och känner egentligen att jag skulle bara vilja vara själv och sova massor imorrn, men jag vet ju att såfort ja e i studion så kommer de kännas kul.
Ska dela säng med lillasyster inatt. Mys. Skönt att sova brevid någon. Den här bristpånärhetgrejen håller på att göra mig galen.
Vsg för skittrist inlägg.
Im a sexmachine ready to reload
....eller snarare kanske expload.
Idag tog ett stort gott rejält grepp om Fredrikpåjobbets röv i korridoren.
Av ren instinkt eller självklarhet för det gör jag ju alltid när jag går brevid hjärtat.
Nu är det bara såhär dårå att det här var ju inte hjärtat.
Och jag var på jobbet.
Och de var inte alls helt jävla ok.
Jag skyller på Twilligt. Jag är för svag för halvnakna män i Tv just nu.
Eftersom jag dessutom bara blir dummare och dummare och nånstans tänkte att instinkt kanske stavades instingt (hö hö) och var tvungen att kolla upp det hittade jag detta. Så vsg för info:
Instinkter är nedärvda beteendemönster hos människan och andra djur som beror av ett bestämt stimuli. Enklare ryggradslösa djur styrs i högre grad av instinkter än mer avancerade ryggradsdjur som har större förmåga till inlärning. Behoven hos ett djur av att utföra de beteendemönster som beror av instinker är ofta mycket starka och om ett djur inte kan kan få utlopp för sina instinkter kan det leda till stress.
Ok. Jag är stressad, ryggradslös och frustrerad.
Och sen lite till om Twillight..
Jag sa en gång när jag hade "medJacobfårhonvarasigsjälv-diskussionen" med Chris att jag skulle aldrig välja bort min familj för kärlek. Sen kom jag på att det var ju precis det jag hade gjort.
Det känns ibland som att man genom det här förhållandet är dömd till att alltid sakna någon. Eller något.
Det gör lite ont att tänka att nu är det hjärtats tur att sakna.
Amen potatisgratäng då?
Men det vet man inte om farmor har tänkt. Hon kan lika gärna vilja gå på Pubrunda.
Jag har aldrig aldrig varit helt vuxen för farmor, eftersom jag alltid har kommit till henne och hon aldrig har hälsat på mig i Göteborg så har jag aldrig behövt göra vuxna grejer med henne. Vad äter farmorar? jag tänker att hon bara äter potatis, stek och farmorsås med hemmagjord gele. Men det är j som upplagt för fail att ens försöka laga.
När jag var liten brukade jag säga till mamma att jag var sjuk bara för att få vara hos farmor istället för att gå i skolan. Vi satt i köket och ritade och lyssnade på radio och på lördagskvällarna spelade vi bingolotto och jag fick alltid ha den riktiga duttaren och farmor hjälpte mig när jag inte hann med numrena. Sen försökte farmor alltid lära mig sticka eller virka och jag slarvade alltid så mina stickade korvar hade massa hål som farmor alltid rättade till och hon poppade popcorn som alltid luktade extra gott för att det var hos farmor och hemmagjord saft till det.
Farmor gillade Eagleye-cherry och när det var sommar satt vi på den stora inglasade altanen och gjorde samma sak, ritade och lyssnade på radio och pratade eller så var vi ute i trädgården och påtade och jag åt rädisor, ärtor och jättestora krusbär.
Nu sist jag åkte till värmland och hälsade på var det nästan samma sak. Popcorn, stek, sås och potatis och TVmys, men med både vin och saft, och även om vi pratar om andra saker nu så är jag inte helt vuxen när jag träffar farmor. Jag kan fortfarande lägga huvudet mot hennes korta axel när vi sitter i soffan och om vi skulle spela Bingolotto skulle hon ge mej den riktiga duttaren.
PS. 23 dagar kvar.
PS #2. Springsteen till Ullevi i sommar. Bye bye sparkonto
Lista
Favorit
Plagg: Kör värsta modebloggen ba ääälskar mina UGGS! Eh nä.
Jag tycker allt jag har just nu är lite halvfult och jag tänker inte gö nåt åt det heller för jag e pank. Men ja gillar mina dr. Martens Ariwairs. Dom är skitsnygga tillsammans med mina randiga raggsockor som jag inte har, för att farmor har för fullt upp med att dansa zumba. Jag trodde det va grejen liksom med farmödrar, att dom ska sticka saker åt sina barnbarn.
Låt: Pepp och på väg till studion: Changes med Bowie. Arg: You oughta know med Alanis Morissette. Efter 2 glas vin: Anything for love med Meatloaf. O-pepp och saknar: All i want med Joni Mitchell. Skitglad: Badlands med Springsteen.
Klubb: Magnus&Magnus på Magasinsgatan på sommaren. Litet, svettigt, utomhus och dekorerat med skor och väskor i träd och på linor i luften.
Artist/Band: Amen lite som innan då. Springsteen, Bowie, Joni, Aerosmith. Förutom när jag är full för då gillar jag allt. Inklusive Britney.
Djur: Hundvalpisar! Jag är rädd för alla andra djur. Kaniner och fåglar och hästar och larver och framförallt grodor. Katter är okej men dom gillar inte mej. Morsan säger att det är för att jag är häxa.
Bästa
Ligget: Hårt, fult och nu tack. Såklart är det bäst med den man är kär i. Men ett rough bra ligg är alltid ett rough bra ligg, oavsett liksom.
Festivalen: Har bara varit på en, förra sommaren. Jag tyckte liksom inte att det var min grej innan att inte duscha och att dricka hela dagarna och hänga bland fjortisar. Det var det nog inte heller med SwedenRock stal mitt hjärta med äppelvin till frukost, Aerosmith och musiken. Kärleken till musiken.
Tidningsomslaget: Jag var med på ett tidningsomslag en gång, när jag pluggade. Jag stod på ett tak med några kompisar och hade skitdyra kläder på mej. Det var en fin bild (som jag tyvärr inte hittar nu)
Skivan: Jag lyssnar på spotify. Mina skivor är repiga.
Lägenheten: Min förra lägenhet där jag bodde innan resan var bäst. Fan vilka bra studer man hade där. Det lilla köket där jag satt och rökte och pratade och man såg pariserhjulet och lisebergstornet och på julen var det som ett sken över liseberg. Den lägenheten symboliserade uppbrottet med Xet. Mitt eget, min borg. Allt var rosa och lila och luktade kanel.
Resan: Min och Beckas lilla Thailandresa som blev en jordenruntresa som gav mig kärleken. Och en jävla massa skoj.
Dåtid/Nutid
När jag var 16 ville jag: Bort från Värmland. Bort från konsumskyltens gröna sken, från folk med smeknamn som Nazisttobbe, Tian, Skjorta och Bröl. Bort från ångesten och duskafanintetroattduärnåtdukommeraldrighärifråndukommeraldrigblinån.
När jag var 20 hade jag precis: Flyttat från värmland till Karlskrona för att starta ett nytt liv som student. Och som jag gjorde det! studentåren var riktigt bra!
När jag var 25 åkte jag: Precis överallt för att fira min nyfunna frihet från livet med Xet, Till södraTyskland som oftast på sommaren, Till sweden rock, till olika vänner och slutligen på den där jordenruntresan
När jag blir 30 vill jag: Hehe. 30. Det känns ju skitgammalt. Fast det är det ju inte. 3 år.
Om 3 år vill jag inte flänga runt mer. Jag vill veta var jag ska bo, var vi ska vara. Jag vill ha min egen tatuerarstudio, ett boende som inte är i andrahand, hjärtat vid min sida och mer pengar än vad jag har nu.
Jag trodde aldrig: Jag har aldrig, aldrig trott på något. Jag har aldrig tänkt fan jag trodde aldrig att jag skulle göra/tänka/känna såhär eller jag trodde aldrig att dethärodethär skulle hända. Jag tänker att livet gör lite som det vill och jag också.
Jag vill tro: Att allting alltid löser sig och blir bra. Och det har funkat so far.
Oh!
Twiiiiiiiiillight!
*gör dreggelljudet som ingen annan än hjärtat fattar, men som helt självklart för oss är en precis härmning av Homer när han tänker på mat*
Twillight är kärlek och menlösa Bella och vemärbästvemvemärsnyggastJacobellerEdward och den ständiga diskussionen (som egentligen inte är någon diskussion för alla tycker alltid samma, men den måste ändå has) om att Edward är kontrollerande och att med Jacob får Bella behålla sin familj.
Hursomhelst så berättade jag för Chris igår om bion på söndag, och om att på torsdag kommer Agnes hem till mig för att äta pepparkakor o dricka glögg och se dom första 3 filmerna för dom har hon inte sett (OMG ja vet).
Chris - Does this mean that I dont have to go see it with you?
Jag - Eh. NO.
Chris - And are you gonna ask me alot of questions about the 3 first movies and after I answered most of the questions wrong I'll have to watch all 3 of them a fourth time?
Jag - *skratt* That does sound a bit like me. A little bit
Chris - *skratt*
Jag - But yes. Probably.
Damp
På onsdagar har man teammöte på socialkontoret. Då sitter man i 4 timmar och pratar meningslöst skit om ärenden som ingen annan än den som tar upp ärendet bryr sig om och slösar allas tid samtidigt som man sitter och gnäller om att man har för mycket att göra.
Jag. klarar. inte. av. det.
Jag behöver effektivitet, snabba frågor, snabba formuleringar och snabba svar. OK! Nästa!?
Efter 5 minuter börjar jag rita på blocket. Efter en kvart börjar det spritta i mina ben och jag måste byta ställning på stolen. Efter en halvtimme har jag ritat en mun med en pratbubbla som säger BLA BLA BLA och efter 45 minuter suckar jag och vrider på mig utan att ens orka bry mig om att jag kanske verkar oförskämd. Efter en evighetslång jävla timme minuter får jag sätta mej på händerna för att inte bara gå ut ur rummet eller slita blocket från mötesordnaren, göra upp en dagordning själv och beta av skiten snabbt och effektivt.
En fråga som "Kan vi prata med hyresvärden och fråga om Lina kan få en ny lägenhet?" Kan ta 1.5 timmar att gå igenom för att socialenmänniskor är sega och intresserade av saker som inte alls hör till saken
typ "fanns det inte en moster i den familjen som bådde på långströmsgatan? Var det Långströmsgatan? nej det kanske det inte var, jo men jag har för mig att det var någon moster som bodde där..Det kanske var den där andra pojken han med den sociala fobin, ja det kanske var hans moster, men hon hade iallafall en pudel..." Sånt. I timmar.
JAG.DÖR.
Det där med dampet.
Inga moln när jag är med dig
Bows and flows of angel hair and ice cream castles in the air
And feather canyons everywhere, i've looked at clouds that way.
But now they only block the sun, they rain and snow on everyone.
So many things i would have done but clouds got in my way.
I've looked at clouds from both sides now,
From up and down, and still somehow
It's cloud-illusions i recall.
I really don't know clouds at all.
Kärlek (och 26 dagar kvar)
My fick sin Victor. Martin fick sin Jane. Hannah och Johan såg superkära ut och jag småskrattade och mysflinade åt kalaset som heter Ensam mamma söker. Det är nåt fint med människor som söker efter kärleken tycker jag.
När vi sökte uppehållstillstånd åt hjärtat fick vi var å en skriva en liten uppsats där vi skulle redogöra för precis allt vi visste om varandra. Våras såg väldigt olika ut, och det är väl så vi är, hjärtat och jag.
Jag tänkte myndighet myndighet och radade upp allt jag visste om uppväxt, platser, skolor och släkt.
Hjärtat beskrev hur charmigt han tycker att det är att jag kan vara vuxen och ansvarsfull och vilja ta hand om alla samtidigt som jag blir helt till mig och "completely adore" Twillight.
Hans beskrivning av mig gjorde mig helt svag när jag tjyvläste den en natt, och förmodligen Madeleine Winqvist också - Den här fina mydighetspersonen på migrationsverket, som i sitt beslut skrev att vi hade lämnat sådana uppgifter om varandra och vårt förhållande att det framstod som seriöst.
Kanske var det mitt korrekta, myndighetsaktiga redogörande som gjorde det.
Men förmodligen inte.
Förmodligen är Madeleine en sucker for love, precis som vi andra.
Victory 1.0
Istället har jag tvättat, lagat både fisk och korvstroganoff, köpt två julklappar, hittat en ny låt med Joni Mitchell och haft ett myssamtal med hjärtat.
Nu ni! Så här kan vi väl fortsätta va?
Det enda som är idag är lite pengapanik. Chris måste fixa jobb typ pronto.
För det är :
..Jag som vill till Sweden rock
..Överraskning till lillsyrran på gång
..Nån som kan vara jag som har bokat in 3 tider för en sleeve
..Planerat en Europaroadtrip
..Möjligt att Bruce kommer till Sverige
..Isåfall ganska troligt att nästa år blir jävligt bra
Och jag är:
..Pank i stort sett bankrutt o minus på alla håll
Vi tar hand om ditt samtal så fort vi kan, du har just nu köplats 57
27 Och livet i siffror
40 dagar sen vi sa hejdå där vid säkerhetskontrollen på GoldCoast airport. 3 gråa måndagar kvar innan vi ses igen. Den 4e måndagen sitter han på flyget. 8 dagar tills jag gaddar en människa för första gången. 6 dagar kvar tills jag är i studion nästa gång. 1 timme försenad till jobbet idag. Om 8 dagar är vi nere på ton-talen. Då är det inte ens 20 dagar kvar. 7.5 timmar kvar tills jag får gå hem och hälla upp ett bad. 4 sidor i almenackan tills sidan som är full av hjärtan och lycka. 300 saker som jag måste göra på jobbet idag. 2.5 timmar till lunch. 0 inspiration.
Efter ett långt tragglande samtal hittade vi varann igen igår och skrattade tillochmed lite i slutet och han sa att det kändes hoppfullt och jag bestämde mig för att det får vara bra med allt elände nu.
Det måste finnas nån gömma med extra kraft och energi nånstans i mej som jag ska plocka fram nu. Jag har blivit så jävla vilsen i mitt huvud och glömt att jag faktiskt bara vill att vi ska vara bra.
Hur som helst så ska jag gaska upp mig och ba ha så jävla mycket ork typ superwoman. Jag ska få veckan att gå fort och jag tänker inte deppa ett skit till.
God morgon!
Nu läser jag
Nu tänker jag försöka med att läsa. Har en bok som legat här ett tag och som jag nästan inte vågat öppna, på grund av den högst möjliga möjligheten att det finns någotsomhelst kärleksfullt i den och att jag då ba kommer längta ihjäl mej o allt blir ännu värre.
Men nu får ja prova för jag har liksom slut på ideer och den här veckan har varit alldeles för tung.
Igår hade jag födelsedagsfest med bästa finaste vännerna, sång och dans och dom finaste personligaste presenterna och idag var jag i Falköping över dagen med familjen och gick på julmarknad och åt vildsvinskorv.
Jag fick skjuta älg i jaktsimulering. Jag tyckte det var roligt, men jaktgubben tyckte inte det var lika roligt och hade svårt för att inse att jag faktiskt bara provade och kanske inte gick in för att bli älgdödarproffs. Han gick iallafall all in och nästan blev sur när jag sköt älgen för högt upp på kroppen "du skrämmer ju bort honom! Sådär fäller man inte en älg" tyckte han och "jag träffade ju iallafall" tyckte jag.
Och nu är det kväll och tyst och tomt igen och då kommer den smygande, den där jävla hopplösa känslan av självighet och tröttpåbråkotjafs och det är bra att det är en ny vecka imorrn. Då får man liksom en ny chans.
Fredag natt
Och han sköt inte.
Fick lite nog av allt elände på min egen jävla födelsedag och sen bli hotad till livet av någon jag aldrig sett förut som jag dessutom försökte hjälpa. Nää säger jag bara.
Ikväll har jag idolmyst på kosovovis med Tacos och vin. Och imorrn är min fest och jag känner faktiskt att jag håller på att gaska upp mig.
Hjärtat har fattat. Han har fattat och han gråter och skäms över dumt fyllebeteende och missöfrstånd och överreaktioner och han gråter och hulkar och tror att han har förstört allt.
Jag låter honom tro det i flera timmar av ren jävla princip.
Stormen
vafan sitter jag o bölar och räknar dagar för. Han är ju ändå helt jävla fläng i huvvet ju.
Detta är inte på något sätt nån typ av bestående sanning alls, inte en fast värdering och inte ett faktum.
Detta är jag, här och nu.
Skitflyförbannad, ett emotionellt vrak som har fått nog.
amen fuck you too då. Fuckyou så jävla långt det bara går.
Gå och dö jävla horliv
Bra
1. Agnes och Anna och promenad i Haga och vin på Condecco och jag behövde inte låtsas alls och jag skrattade tillochmed.
2. Daniel kom till Kingshead efteråt och gjorde mej full. Fast det var nog mest jag som gjorde mej full. Och honom. Men, ni fattar. Ändå lite hans fel.
Dåliga
1. Ville egentligen bara gräva ner mej
2. Försökte mig på konsstycket att prata med en vägg
3. Tyckte faktiskt att jag hade rätt
4. Allt gick åt helvete
Nu säger jag upp mej från den här dagen och från den här situationen och stänger av, stänger ute och låtsas som det regnar. Ring inte mig idag. Varning för ras.
Grattis till mig
33
33 dagar kvar och en stor ros till min mamma som fick ta emot töntgråtsammanbrottet för dagen och som alltid lyckas pigga upp. Mamma tyckte att jag skulle skämma bort mej själv imorrn på min födelsedag, och ta lite sparpengar och klippa mej och köpa lite fint. Anledning 33. Mamma. Bäst.
There before you know it
Det skulle ju va typ nu då.
Om jag var där med dig
Onsdag på kontoret och de här dagarna har jag jobbat så att det räcker och blir över i flera veckor, så jag har hittat en ny syssla som faktiskt lättar tyngden i bröstet lite när allt känns såhär. Då läser jag bloggar från andra som är i precis samma situation som jag, eller värre, i Australien o längtar hem eller i Sverige och längtar tillbaka, om saknaden och ensamheten och väntan och om när det inte funkar alls.
Och jag tänkte liksom lite att ingen riktigt fattar helt
men sen läser man och förstår att det faktiskt finns några som visst fattar. Och det finns en liten tröst i det.
Om jag var där med dig nu. Precis nu. Bara för en liten stund.
För en liten stund få stoppa tårna i sanden och lägga armen över solvarm mage och locka nackhåret runt fingret. Vill ju bara känna lukten igen för det var så himlans länge sen att jag knappt kommer ihåg den.
Vad tror ni
Såhär typ, en är när ja låter självfallet göra de lite lockit och den andra med plattis. va tror ni?
Mentalt breakdown # 2 (och 34 dagar kvar)
Jag tänkte på Chris och hur hans ansikte kommer kännas mot min hals när hans näsa och kinder är vinterkalla och det högg till rejält i hjärtat.
Hela vägen hem hade jag en stor klump i bröstet
för fan, fan, fan, fan vad han saknas mig.
Mentalt breakdown igen alltså och min Tv funkar inte så det blir ingen mysTv idag heller. Anna nu får du komma hem det är alldeles för ensamt.
Svårt att hitta en anledning idag, men jag orkar lite till bara för envishetens skull.
Nu har jag köpt en TV på blocket, gammal tjock TV, med DVD plus skjuts till mej plus bärande hela vägen upp för alla trappor. 250 spänn. Kvinnor kan. eller nåt. Så nu får Chris laga den fina TVn när han kommer. och tills dess kan den stå och skämmas i ett hörn.
Sådesså!
Bästa morgonen (och 35)
Imorse vaknade jag upp och kände mig faktiskt helt ok. Det kändes som att den här dagen inte skulle bli så tokig, och sen när jag stod och väntade på vagnen och frös om fingrarna kom det bästa smset på länge.
"I have a ticket!! I will be in Gothenburg on the 20th of december at 8.10am see you then :-)"
Lycka. Hjärtat till Sverige. Och som mamma skrev när jag berättade - Då är det snart dags för kärleksrus!
Inte så svårt att hitta anledning 35 till att orka lite till idag alltså :-)
En av pinupporna, skitdålig bakgrund men men you get the picture
söndag utan TV och 36 dagar kvar.
Efter en stor hotellfrulle å en lång resa hem e jag nu i tryggt o säkert (förutom postsorterartomten som har flyttat min post från golvet till skrivbordet medans ja varit borta) förvar hemma igen. Mamma och Jocke kom förbi för att hämta verktyg o färg och vi drack en kopp kaffe och fikade, och nu har jag bestämt att jag ska sluta äta. Typ. Jag har ätit så sjukt mycket de här dagarna så ja e lite äcklad alltså.
Tänkte ha en mysig TVsöndag med mej själv men min TV som fungerade hela dagen har bestämt sej för att strejka igen. Istället satte jag mig och ritade två pinuppor till en kund på tisdag. Ja förresten, kul! Nu blir det två veckor utan dagar i studion. SKIT är vad det är. Dom 2 veckorna betyder alltså socialkontor för hela slanten och kommer gå dödslångsamt.
Och Anna e borta tills på torsdag så de e fan inge kul det heller.
Slut på gnäll nu.
Den 36e anledningen till att orka lite till är att Henke och jag har bestämt att jag, Chris, Annso och Henke ska åka på en Europa-roadtrip några veckor i sommar. Plus Sweden Rock. Det blir bra.
37
Igår kväll kom vi fram till Norrköping, det var dimmigt och mycket kallare än hemma i GBG.
Vi värmde oss med viltgryta, livetrubadur och kaffedrinkar på Highlander Inn och i morse åt ja största hotellfrullen och hade tattoo-årsmöte. Det dök upp en hel del HarleyDavidsson-skinnjacke-flintis-o-skägg gubbar så ja var rätt nöjd och efter det hade vi hygienkurs och fick lära oss massa nyttigt.
Sen åt vi ännu mer och ännu mer så nu känner jag mig tjock och mätt och seg och fattig och har inte riktigt lust att hänga mer ed tattoo-gubbarna så nu e vi på hotellet o ja skypar med Chris o ser på TV. Imorrn ska ja hem till härliga gbg igen för en skön söndag med hemmapyssel har ja tänkt.
37 känns ju redan jättemycket bättre än 40. Det får nog bli dagens anledndning. Urfattig skittråkig anledning ja vet, men va fan. Jag har mens och är allmänt tjurig.
38
satt i en tom vagn med Ralf Edsröm imorse. Det är anledning 38. Ralf skulle nog inte neka till an kombibricka (Värmland. Korv med hätta pommes hätta mos). Jag gillar Raffe.
Nu åker jag till Norrköping för tatueringsmöte
39
Igår i all deppighet hade jag behövt 40 anledningar till att orka 40 dagar till.
Dag 40 - igår, orkade jag egentligen inte, men klarade det ändå av ren ilska och somnade av ren utmattning.
Idag är det dag 39. Och det har varit en bra dag i studion och med vin och snack med Victor och LindaSara efteråt på Andra lång. Så dag 39's anledning får bli Linda-Sara. Hon klarade 3 månader, och gav lite mer pepp och lite mer ork.
Imorgon är det fredag. Och nej, detta kommer inte bli en deppblogg nu, men att nedräkningen har startat i mitt huvud är ju redan rätt uppenbart och då får det liksom följa med till bloggen. Och det är faktiskt ok att vara lite nere.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Jag vet inte vad det var som gjorde att den här dagen känns så tung.
Supertungt är det iallafall, precis som första veckan här hemma går jag omkring med en sån saknad i bröstet över Chris som om jag precis förlorade honom, som när vi precis sa hejdå och jag gick igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen. Som när jag precis landade hemma hos mamma och insåg att trots att hela familjen var där så var jag ensam.
Precis så tom och så tömd och så tungt jävla ensam känner jag mig ikväll och hur mycket vi pratar så får jag inte nog. Det är inte nog längre. Nu vill jag ha honom här, brevid, nära.
På något sätt måste jag hitta orken att klara 40 dagar till.
Jag pendlar mellan att töntgråta och att ha små vansinnesutbrott för jag tycker att det här är så jävla orättvist och jag är skitarg, skitarg, skitarg på hela situationen och på att
40
dagar
är
en
jävla
evighet
Can you make it all a little less cold
Pretending he's beside me
All alone
I walk with him till morning
Without him
I feel his arms around me
And when I lose my way I close my eyes
And he has found me
In the rain the pavement shines like silver
All the lights are misty in the river
In the darkness, the trees are full of starlight
And all I see is him and me for ever and forever
I love him
but when the night is over
He is gone
the river's just a river
Without him the world around me changes
The trees are bare and everywhere
The streets are full of strangers
Dagens dagens - i korthet
Första falukorvsmiddagen idag på ett år, fan va gott det är med falukorv asså
Jespers gamla lägenhet och min ser likadan ut, han blev skraj och nostalgisk och sen käka vi singoallakakor och wienerbröd och pratade om livet och kärleken
Chris och jag har börjar kolla på vinterjackor, nu närmar det sig och om några dar köper han biljetten!
Dr Martensen var assnygga och jag bar dem stolt på socialkontoret idag och kände mej lite som Pippi Långstrump mitt bland alla prosiluskor
Imorrn ska jag hämta min hemmagjorda Uffe-tavla och sen ska jag tvätta för sånt gör man om man har egen lägenhet och är vuxen
Vad ska jag göra med håret? - färga mörkt igen (lite tuffare och mer tattoo-männskolikt eller låta de solblekta va kvar?
Jag tror inte det här med Jespers kompis som enligt han ska passa in i min o Agnes kosovoklubb är en sån bra idé. Eftersom hon är från Kosovo varje dag och har ett Kosovo-sounding namn kanske hon tar nån form av maktposition.
Jag jobbade som en jävla idiot på jobbet idag, säkert två veckors jobb under tiden 08-14. Från 14 till 18.30 gjorde ja inte ett dret men känner mej ändå jävligt nöjd
Badkar är fint. Det enda som saknas är en bad karl (hehe) som sällis
Hur ska jag lägga fram för Chris att det snyggaste i världen skulle vara om jag fick ha en halvsleeve bara på en ynka arm?
Imorrn ska jag fan ta med mej boken hem från kontoret. Jag blir ju dum i huvvet när ja inte läser - och min vanliga intelligenskälla TV:n strejkar igen så jag missade pojkvänsakademien.
Det är svårt att veta om det fortfarande är fullt av onda andar i min lägenhet eftersom jag stänger dörren till sovrummet när jag ska sova. Antingen är det det, eller så ramlar folk ner för trapporna i trappuppgången.
Chris kompis Blake skrev idag " I think its great you two r gonna be together soon, you guys are awesome"
Det var tankarna i mitt huvud denna kalla mörka tisdagskväll.
Om ni väljer att inte läsa detta inlägg särskilt noga så vill jag ändå ta och hänvisa till stycke 6, vad gäller mitt hår, och gärna kommentera. För det är viktigt.
Måndag morgon kl 07.49
Helgen var ifs rätt mycket med IKEA och Roadtrip/flytt med LillDaniel, svenska hits i bilen och 75 felkörningar innan vi kom till Falköping och tillbaks till Göteborg. Lördag morgon med måleri och snickarstuga, flytta möbler och sen vinhäng med Anna och igår stan med Anna och sen till Ikea igen för allt jag hade glömt första vändan. Adde var med och det var helt ok att träffa honom. Kändes ingenting som vanligt men den här gången var inte han heller så mjäkig så det var ju skönt.
Och nu en ny måndag som sagt, fast egentligen vill jag inte alls vara här. Egentligen vill jag ju vara hemma i lägenheten och pyssla, måla krukor och rita.
Igår somnade jag till soffan till Beck, när jag halvsov och halvhörde Persbrant svagt i bakgrunden tänkte jag att
Nu är jag i Sverige igen. Nu är jag hemma.
Healande mamma, morotsgröt och datum för första gaddningen
Idag hände nåt otroligt underbart förjävla skönt dessutom! Emmas pojkvän Jimmy och jag har bokat en sittning - den 30 november sätter jag nålarna i min första människa! En stor ryggtavla - geisha, körsbärsblommor, rubbet!
Med nålar och blod o allt - på riktigt!
Jag och Emma tog en promenad i kungälvs skogar idag och plcokade enris. Morsan skrämde upp mej som fan igår när hon kom till lägenheten. Hon "kände av" den o den var full av dåliga energier och andar. HUH!
Hur mycket jag än försökte slå bort det låg jag ju vaken hela natten och lyssnade på ljud och nojade.
Som vanligt vet ju mamma dock precis vad jag sa göra för att rena och få bort det här eländet.
Helst och absolut bäst är enris som man tänder eld på och viftar med i hörnen, men eftersom jag inte hade enris igår kväll var det enda jag kunde göra att säga högt till rummet att "Jag bor här nu, och jag ska ta hand om lägenheten - men jag vill va ifred. " Och eftersom jag var skiträdd när de mamma och Jocke hade gått och allt var släckt så gjorde jag ju det även om jag kände mig lite halvgalen. Eller helgalen.
Så jag har nu gått runt i rummet och viftat med min brinnande enpinne och sagt " Försvinn härifråååån (med spöklig röst), onda andar, far åt skoooogen mor åt grööööööt" och Jocke skrattade och skrattade men inte för att min pappas gamla skämt är roligt utan för att han hörde "morotsgröt".
Imorrn är det fredag och då ska mycket hinnas med. Först kontorsjobbet, sen IKEA med Anna, sen hämta släp och ha Roadtrip med LillDaniel till Falköping och hämta mina grejer och sen kanske en öl eller två och flipper på Henriksberg.
Men nu, nu ska jag njuta av mitt ande-fria boende och ta ett bad medans Jocke sätter upp tapeter och säger morotsgröt för sig själv.
Tisdag 1 november
Den här veckan känns tung och jag mår lite halvkass utan att ha en egentlig anledning till det.
Idag efter jobbet ska jag iaf bort och bära möbler, Jocke kommer onsdag eller torsdag och å så blir tapetseringen äntligen klar. Kanske behöver jag bara få lite ordning på livet för att de här lilla ångestklumpen ska försvinna.
Precis som jag satt o skrevkom ett meddelande på min mobil, från Rebecka som verkar ha läst mina tankar.
" skit i verklighetsångest, ny dag med nya möjligheter! Nu kör vi! Wihoo! worst chick ever!"
Och hon har ju så rätt. Som oftast.
Nu gör vi rätt gör om, nu går vi vidare och nu kör vi bara!
November har ju börjat. Det är alltså inte evighetslånga månader kvar tills Chris kommer och ställer mig tillrätta igen. Nu är det november och han kommer i december. Nästa månad. Nu är det fokus som gäller och båda fötterna på jorden.
Försvinn dumma dej.
