Nu läser jag
Jag har provat allt. Skrattafestagråtaträffafolkvaraensamsepåtvritabloggadrickarökaätasvältashoppa.
Nu tänker jag försöka med att läsa. Har en bok som legat här ett tag och som jag nästan inte vågat öppna, på grund av den högst möjliga möjligheten att det finns någotsomhelst kärleksfullt i den och att jag då ba kommer längta ihjäl mej o allt blir ännu värre.
Men nu får ja prova för jag har liksom slut på ideer och den här veckan har varit alldeles för tung.
Igår hade jag födelsedagsfest med bästa finaste vännerna, sång och dans och dom finaste personligaste presenterna och idag var jag i Falköping över dagen med familjen och gick på julmarknad och åt vildsvinskorv.
Jag fick skjuta älg i jaktsimulering. Jag tyckte det var roligt, men jaktgubben tyckte inte det var lika roligt och hade svårt för att inse att jag faktiskt bara provade och kanske inte gick in för att bli älgdödarproffs. Han gick iallafall all in och nästan blev sur när jag sköt älgen för högt upp på kroppen "du skrämmer ju bort honom! Sådär fäller man inte en älg" tyckte han och "jag träffade ju iallafall" tyckte jag.
Och nu är det kväll och tyst och tomt igen och då kommer den smygande, den där jävla hopplösa känslan av självighet och tröttpåbråkotjafs och det är bra att det är en ny vecka imorrn. Då får man liksom en ny chans.
Nu tänker jag försöka med att läsa. Har en bok som legat här ett tag och som jag nästan inte vågat öppna, på grund av den högst möjliga möjligheten att det finns någotsomhelst kärleksfullt i den och att jag då ba kommer längta ihjäl mej o allt blir ännu värre.
Men nu får ja prova för jag har liksom slut på ideer och den här veckan har varit alldeles för tung.
Igår hade jag födelsedagsfest med bästa finaste vännerna, sång och dans och dom finaste personligaste presenterna och idag var jag i Falköping över dagen med familjen och gick på julmarknad och åt vildsvinskorv.
Jag fick skjuta älg i jaktsimulering. Jag tyckte det var roligt, men jaktgubben tyckte inte det var lika roligt och hade svårt för att inse att jag faktiskt bara provade och kanske inte gick in för att bli älgdödarproffs. Han gick iallafall all in och nästan blev sur när jag sköt älgen för högt upp på kroppen "du skrämmer ju bort honom! Sådär fäller man inte en älg" tyckte han och "jag träffade ju iallafall" tyckte jag.
Och nu är det kväll och tyst och tomt igen och då kommer den smygande, den där jävla hopplösa känslan av självighet och tröttpåbråkotjafs och det är bra att det är en ny vecka imorrn. Då får man liksom en ny chans.
Kommentarer
Trackback
