Som plåster på själen

Igår fyllde jag hela bordet med färger, dukar och penslar och sen drack jag te och målade med Agnes och pratade och tänkte bra tankar. Och idag har hjärtat bjudit på datenight. Jag är härligt pirrig och vill bara hem hem hem och umgås och ta igen och känna. Jag vill allt annat än att sitta på dödstråkigt kontor i 6.5 timmar till. Kom och röva bort mej nån?

PS:

Att i tisdas fick jag smset : Kan du va på Rondo om 30 minuter, smygpremiär på Lena PH och gratis sprit
och ja ba var där på 20 och kvällen blev så jävla mycket bättre än bondesökerfru i soffan.

Thank god its friday

Ska hem till jobbkompis för att dricka vin ikväll och sen njuta av lägenheten och stan hela helgen. Lillsyster kommer imorgon hon har skaffat första pojkvännen och ska därför förhöras grundligt. Han heter Kim och är 14 och vet dagens13 åringar att man inte behöver ha analsex? (Har ju sett sexeducation och man börjar ju undra) och så ska vi shoppa och kanske färga håret och göra ansiktsmask och sånt tjejigt och på söndag ska jag ligga i min mjuka karls armar och älska livet. Typ sån är planen. Vad ska ni göra?
Trevlig helg!

Det där med att vi har skaffat alla de här kanalerna.

Australiendialekter överallt: Bondivet, Masterchef Australia och sättet att prata på tar mig direkt tillbaks till en balkong i Tugun, trädgården med de svarta svanarna och ljudet av papegojorna och de rosa ödlorna i taket ovanför.
Det kniper om i hjärtat när det händer, det gör nästan fysiskt ont, och jag blir påmind om att jag faktiskt ännu inte har en aning om vart jag vill spendera mitt liv och hur jag ska kunna få ihop de två alternativen.

Följande känner jag för att göra idag

Gå hem
Lägga mig i fosterställning
Bli klappad på huvudet av mami
Och av nån underlig anledning så känner jag för att äta ägg.


Undra hur tidigt jag kan gå ifrån det här jävla stället utan att vara för obvious.

Your attitude stinks

Jag trodde nog att nu när vi fick lägenheten så skulle vi ha allt. Allt som hjärtat klagat på har jag åtgärdat, köpt och fixat.
"I feel empty, I just never feel excited about anything" säger han en dag och jag bara känner att där, där nånstans har jag slut på alternativ. Vi har bil, vi har lägenhet i stan, tid för kompisar, tid för varandra, ny stor TV, hopplöst dyrt internet. Allt Hjärtat har sagt att han vill ha. Om inte det här är nog, vad mer kan jag göra?

Find what will make you happy and do it, and if it is impossible to be happy in Sweden then just go home.  
Sen pratar vi inte med varandra på två dagar.
 
 
 
 
 

Imorgon

Imorgon flyttar vi! Till palatset! Idag ska vi på IKEA och köpa onödiga saker och äta köttbullar. Hjärtat vill ha en TV. Jag vill till Mexico.

Hjärtat och hunden

"AAAAAAAWWWW! This is where Rufs pooped and I didnt pick it up" säger C och pekar på en gräsmatta. Jag skrattar och klappar mitt hjärta på kinden och önskar att jag kunde köpa honom en egen hund.

När man köpslår med döden får man fan leverera

Hund och lillasyster och en sista helg av tahandom-ande innan min fina mamma äntligen stod där på perrongen, för att hämta tillbaks syster och hund och vuxenansvaret.
Jag kramade henne hårt och lillasyster kramade henne hårdare och sen när jag kom hem till den halvtomma lägenheten kände jag att nu, nu börjar saker snart återgå till det vanliga, som aldrig mer ska bli som förr. Nu fattas bara plastpappan.
Där i allt kaoset och sorgen köpslog jag med allt, försökte göra dealar med döden, om plastpappan klarar det här så lovar jag att... och så vidare.
Jag vet att man inte ska göra sånt, men vad fan skulle jag göra. Jag var desperat och livrädd och även om allt bara är hittapå så blev plastpappan bättre och vem vågar gambla med det?

Så jag har gått från flera cig per dag till en cig per dag till en halv cig per dag. Idag gick jag till apoteket och köpte tobaksfri snus. I helgen fick jag dålig samvete över att jag åt chips och jag tänker att det finns en risk att jag kommer noja över detta i varje liten överträdelse jag gör. Så går det när man dealar med döden i guess.

Här börjar vi om

 







Stressigt

Mamma meddelar att hon kommer hem snart. Jag längtar. Längtar efter att slippa göra planer för att få dagarna veckorna att gå ihop, att kunna göra planer för mig själv. Att ha en helg hemma. Jag längtar efter att flytta och slippa oroa mej hela tiden och jag längtar efter att börja om.
Hjärtat har blivit fäst vid Rufs och vill inte alls lämna tillbaks honom. En natt när han är full efter utekväll med grabbarna och mjuk och varm och ligger i sängen säger han på svenska till hunden att "du är min bästis vän", och när jag kommer hem efter jobb och planering och är trött och less masserar han och tillsammans planerar vi stadslivet. "It feels just like when we moved from Carrarra into Broadbeach" säger han och jag håller med.

När saker vänder

Efter totalt breakdown igår på jobbet och på chefen och hemma efter att ha kollat på finaste lägenheten och blivit med hund och bara inte orkat mer så kom Agnes hem till mig och drack te och åt frukt. Som jag har saknat den människan.
Jag blir lite gladare nästan direkt och lite mer hoppfull och precis när hon går så plingar det i telefonen, två gånger.
Första meddelandet är från mamma som säger att Jocke faktiskt läker. Att han blir bättre och kanske inte behöver opereras igen och ska ner på helt vanlig avdelning och allt det där om döden och begravning kanske inte händer trots allt.
Det andra meddelandet säger att vi har fått drömlägenheten.
Vi flyttar nästa helg. 1800-tals hus, trägolv, breda fönsterbräden och mitt i Vasa. En nystart.
Som ett barn ligger jag vaken till långt inne på natten när hjärtat kommer hem och jag kan inte sova på länge länge för nu känner jag det. Nu vänder det nog.

Vuxen

Jag orkar inte vara vuxen längre. Jag måste rodda i allt. Vem ska ha hand om lillasyster i veckan? Hunden? Hur ska hon få mat? Tvätt? Städ?
Jag måste jobba, lillebror måste gå på cvskrivning och storebror har uppkörning och jobb och allt ansvar ligger på mig.
Jag känner för att lägga mig på skrivbordet och gråta. Jag vill att någon vuxen tar över nu.
Ringer farmor i ett desperat hopp om att hon ska säga; Hanna, jag kommer, jag fixar det här, men det gör hon inte och vet fan inte hur jag ska fixa detta.
Kan inte ta vuxenbiten just nu. Inte när jag själv vill gråta som ett barn.

RSS 2.0