Det här om att ha en mjukis till man


Jag trodde att det bara var vi tjejer som fjolllyssnade på texter och hade låtar till dem vi älskar. När hjärtat spotify i vårt hem slog han på "Without you" med David Guetta och sa att den här låten hade han lyssnat på i Australien när han saknade mej.
O ja ba dör, för fy fan av skönt det är att ha en mjukis till man.

I won't run, I won't fly
I will never make it by w
ithout you
I can't rest, I can't fight
All I need is you and I

I can't quit now, this can't be right
I can't take one more sleepless night w
ithout you

I won't soar, I won't climb
If you're not here I'm paralyzed
Without you
I can't look, I'm so blind
I lost my heart, I lost my mind
Without you

... En mjukis till man som dessutom är stor och tuff när det behövs, när vi har zombiemaraton och jag är livrädd och klänner hans hand och gräver mej ner långt under täcket, då är han macho och manlig och skrattar åt fjutt-mej och pussar i pannan.



Tvåsamheten, ångesten och baksidan av karma.

Jag är en sån som älskar tvåsamheten, som aldrig behöver vara helt ensam för jag tycker att det bästa sättet att vara ensam på är att ha någon annan i samma rum som gör något annat än vad jag gör.
Jag älskar att ha nån som blåser på bulan när jag slagit skallen, och som skrattar över på hur många sätt jag lyckas slå mig varje dag. Nån som borstar tänderna samtidigt som jag och som kryper ner i sängen brevid mig. Jag älskar att veta att någon finns en liten bit bort som inte bryr sig om att jag har mysbyxor och oversizeCardigan och ser ut som en hemlös.
Sånt tänker jag på precis nu när jag är ensam på det bästa sättet, i soffan med polly, dator och "så mycket bättre" medans hjärtat spelar xbox brevid mig.

Och ibland tänker jag också att allt är så äckligt jävla bra och fint att jag kan bli svettig av ångest på grund av det. Ångest över att saker som är för bra för att va sant oftast brukar sluta med nåt dåligt. Ångest över att något hemskt kommer hända, karma och skit för att jag inte har varit såhär bra.
Inte så bra att jag förtjänar att ha det så här nu. Mitt i natten kan jag vakna och ösa min ångest över hjärtat, helt svettig över hur rädd jag är att förlora honom eller vad jag kommer förlora istället för honom. Och han kramar och tröstar och torkar panna, och jag som inte tror på gud men som ändå vill tro på att nåt finns som jag kan be till och säga att snälla snälla ta inget ifrån mig somnar på hans bröst sen. 

Jag har liksom svårt att slappna av och att smälta det hela och att den här människan som sitter brevid mig och väljer frisyr till sin xboxgubbe inte kommer försvinna någonstans. Men det kommer kanske. Jag hoppas det.

Imorrn åker vi ner mot Maries hus i Karlskrona och ska fira nyår och hjärtats och min årsdag.
Jag har fått en fin nyårsklänning av hjärtat i julklapp och han har bytt sin tänkta Nelly-outfit mot jeans, tisha, hängslen och väst.
Nu ska hjärtat få träffa vännerna.


sweet dream

Hjärtat kommer in i svensktyskdanska heltokiga familjen som en jävla slamdunk, får alla att skratta och tycker om både sill och prinskorv. Vi promenerar bland åkrarna och känner på riktig snö och tittar pa stjärnorna som är bakofram. Ibland nyper jag mig i armen för att förstå att det här är på sant. För första gången pa länge länge har jag alla jag älskar i närheten på en och samma gång.

Första gången

Hjärtat är här och allt är helt jävla underbart. Så bra som jag hoppades och ett kilo till.
Hjärtat har druckit glögg för första gången. Glögg och julmust och ätit pyttipanna och kebabpizza. Han tycker inte våra drycker är en hit och is är läskigt att gå på, men vi skrattar mycket, tillexempel när hjärtat ska använda en osthyvel för första gången i sitt liv.
Sen åker vi på lite småturer genom stan, blir halvfulla nånstans och hjärtat blåser rök med munnen och hans öron blir röda.
Vi vaknar flera gånger varje natt bara för att känna lite på varandra, mumla Iloveyous och sen somna om, och jag tror fan aldrig jag varit så lycklig som nu.


Idag ska vi till migrationsverket och jul på Liseberg och imorrn hem o träffa familjen.
:-) största smilet på mej.

Nu

Nu är livet perfekt.

Kan det vara sant

Har aldrig varit så här, ens som barn innan julafton. Har vaknat 23.45, 00.20, 02.15 och så vidare och så vidare tills jag tillslut inte kunde somna om, kl 04.50.
Kan det vara så, kan det faktiskt vara så att om e timme åker jag och hämtar hjärtat?


Nu är all dålig nervositet borta, men den bra nervositeten gör mig helt skakig. Nu vill jag bara hålla om.

Jag vill ha allt

Läste ett inlägg av Anydaynow och började helt plötsligt sakna Australien. Vet inte varför men jag är åandrasidan lite känslomässigt instabil just nu.
Jag längtar efter att sitta på balkongen och dricka Sangria och att kunna gå hem mitt i natten utan att frysa. Jag längtar efter proslinsblommor, papegojor och alla mäniskor som bara är trevliga och glada och vänliga. Jag längtar efter att höra vågorna och att köra drivethrough genom bottlehopen. Jag längtar efter KFC, Sizzlers och nätterna som är mörka och varma.
Hade så jävla gärna flyttat dit för alltid
om
det
inte
vore

jävla
långt
bort
från
min
familj.

Önskar jag kunde ta med dom alla, öppna en liten tatueringsstudio och bara ha allt.


Äntligen.

för 3 minuter sedan; Bye bye skyperelationship. See you soon.
Nu är väskan packad, sista fucking skypesamtalet avklarat, inga mer fyllekvällar, inga fler skypetjafs.

Nu är hjärtat på väg.

Lättnad.


phhhhhh

Imorgon om 4.5 timmar min tid sätter sig hjärtat på flyget.
Nu är jag inte ens nervig. Nu är jag bara otålig. Vill bara att tiden ska gå så att han är här nånjävla gång så den här jävla tiden kan va slut.

Jag är hos mamma och har pysslat, bakat och gjort julkort. Dom blev sådär. Hade ingen inspiration riktigt.
otåååålig och funderar på att gå och lägga mej 9 idag igen så det blir söndag fortare så det blir tisdag nånjävla gång.

Klartslut 

Det var nog härnånstans det gick fel.

Jag gillar inte fåglar. 


Det var nog här det började:







Jag kommer ihåg dehära. Dom jävla gässen jagade barnvagnen och mamma fick springa med mig i famnen och pappa skrattade.  Ankjävlar.


Godmorgon från hjärtat

♥ ♥♥ ♥ ♥  :D:D
3 hearts for the days that I wont see you and a big smile on my face when I do





4 dagar kvar.
Helt sjukt ju




Godmorgon

Igår skulle jag och LillDaniel fira jul. Grejen med LillDaniel är att han alltid går all in vilket är grym respekt men brukar sluta med att jag mår lite halvtaskit som idag. Iallafall så dyker den här underbara människan upp med mandariner, glöggmix, pepparkakor, lussebullar, en adventsljusstake till mitt fönster och 2 flaskor starkglögg.
 
Jag fick 2 bra idéer under kvällen.
Bra idé nummer ett:
Spetsa starkglöggen med capmorgan.
Bra idé nummer två:
Drick upp båda flaskorna och sedan utöver det ge sig på flaskan med chokladglögg, som jag fick i födelsedagspresent.

Asbra kväll, ändå. Spillde lite (typ en liter) glögg på mig själv och min vita soffa. Kollade på koreanska musikvideos och lyssnade på MauroScocco.
Baksmällan idag är fan lätt värt det. typ.


Som pensionär kommer jag vara grym. (Jespers rubrik)

Som farmor ungefär. Farmor tycker att Graffitti är snyggt och att Eagle-eye-cherry är cool och att det roligaste som finns är att dansa magdans och bowla.

Jag ska typ bli sån. Inte dansa magdans (1)  och bowla då (2), för då måste man 1. Ha höfter 2. Ha fula bowlingskor. Men jag ska typ bli lika grym som hon.
Min mormor är inte lika grym. Hon tycker att hon ska dö hela tiden och ringer dit oss (södra tyskland) på falskalarm. Det har hon gjort i 17 år nu. Mamma säger att hon kommer överleva oss alla. Missförstå mig inte, min mormor är go hon med, på sitt eget sätt. Men det är lite mer sprutt i farmor.

När jag är pensionär kommer jag vara tatuerad och skrumpen och ha en gubbe som knäpper händerna bakom ryggen när han går. Jag kommer gå jättelångsamt bara för att jag kan, och för att jag stressat klart i mina dar.
"Äntligen är jag pensionär!" kommer jag tänka, och ta en mazarin till, för som pensionär kan man gilla mazariner och torra finska pinnar utan att det är konstigt. 
Jag kommer fortfarande inte tycka om att prata politik och kommer lägga armarna över bröstet och säga usch medan jag rynkar på näsan och nejar med huvudet om det kommer på tal.
På jul och på lördagar får man ta sig ett extra glas vin och jag tänker låtsas att jag blivit snurrig och tror att det är jul/lördag ganska ofta och jag kommer skratta mycket o dra såna rövarhistorier för barna att gubben blir röd i ansiktet.

När helvetet fryser till is

Kommer hem efter en kväll på Andralång med Matilda o vin o minnen, öppnar dörren och där ligger ett paket. Vafan tänker jag, när jag ser vem det är ifrån.
Öppnar. En 500lapp, ett opersonligt "Godjulochgottnyttår"kort. Inget konstigt. Förutom.
2 omärkta brända skivor. Jag blir liksom helt till mig, kan inte minnas en gång jag fått något minsta personligt alls, än mindre helt utan förvarning och dessutom nåt egetgjort vafan det nu kan vara. Jag blir så nervös/nyfiken att ja går in med skor o jacka och trappflås, direkt till dvd:n och börjar bråka med sladdar och sätter in en av skivorna.
Det börjar med 1982, året storebror föddes och sedan fortsätter det. Jag darrar så om händerna att jag nästan tappar DVDkontrollen.

Min pappa har samlat bilder han tagit av oss sedan vi föddes.
Dom funkar inte att se på min dvd men dom finns där. Jag visste inte ens att det fanns bilder som pappa tagit.


Imorgon ska jag gå tidigare till jobbet för att kolla på dom i datorn.


Djupandning

Slappna av, djupandas och inte tänka på sånt man ändå inte kan kontrollera.


Hörrni

Fan va sjukt.
Snart har halva tisdagen gått och jag har inte ens reflekterat över det faktum att det är dödstisdag. Inte så att jag inte har fattat att det är tisdag, men hittills har det gått så.. lätt liksom.
Idag är det sista tisdagen utan hjärtat.
Sista fucking regnoruskosaknadstisdagen.

Nästan så man borde fira med ett glas vin ikväll.

Imorse var det luciatåg här på socialkontoret. Vi fick torra lussebullar och riktigt bryggkaffe och dagisbarnen sjöng tipptapptipptapp.
I övigt är julstämningen inte alls på topp. Fan asså, va det regnar. Känner mig lite dum som skrutit så för hjärtat om hur vacker vintern är hemma. Med snö då.
Dock att jag hittat en butik här i Göteborg som säljer Vegemite, den där äckliga smörjan som hjärtat avgudar så och har oroat sig för hur han ska klara sig utan här i Sverige. Dock att han kommer bli gladast över det av alla sina julklappar.

På torsdag ska jag gå och köpa en burk och några Timtams. Det enda som fattas nu är en riktig och hederlig australiensisk meatpie. Då hade min version av årets julklapp, matkassen varit kirrad.


Ok men nytt tema då tack

Busy var det ju. Ni skulle ju hjälpa mig att hålla mig busy med att ge mig rubriker till bloggen. Kom igen nurå. Give it to me.

Vad är det som har hänt?

Har jag somnat i solariet? Lekt med bajs? Försökt sminka mig som Kissie?



Nääe
Det är bara steg 1 i min mission i att bli skitsnygg på en vecka.


Jag inser

...när jag läser mitt förra inlägg att jag låter som en tonåring. Det var inte så. Det var mycket mer än så. men det kan man liksom inte få ner när man skriver.

Hur vi träffades, och hur vi blev vi.

Gulliga Anydaynow önskade ett inlägg med rubriken "Hur vi träffades, och hur vi blev vi".
Rent instinktivt tänker jag att såna historier lätt blir ganska klyschiga. Så nu berättar jag precis som det faktiskt var. När jag och hjärtat träffades för första gången och hur det gick till när vi blev vi.

Hur vi träffades
Jag och Becka hade precis upptäckt Broadbeach och på fyllan hittat två killar som hyrde ut ett rum i Tugan, som var både billigt och hade en fin balkong och vi gick till en bar en dag som hette Onyx, där Chris jobbade, för att lära känna varann bättre. Vi hade planerat att vara på Goldcoast i 2 veckor, så jag hade väl lite kamikazefilosofi och halvslampig inställning sådär och när jag blev erbjuden jobb på Onyx tänkte jag - GÖTT! Asheta bartenders, typ.
Jag ville inte träffa någon på allvar och jag trodde aldrig att kärleken skulle komma som en stor jävla käftsmäll.

Själva historien om hur vi träffades är inte asintressant. Jag var full mest hela tiden och semestermode och busy med de andra snyggga bartendersen. Hjärtat hade taktiken att ignorera mig lite halvt för att inte vara så på som de andra killarna.
Tyvärr funkade det ju sådär och jag tänkte inget värst när väl började började prata med mig några veckor senare när hjärtat insett att hans taktik var kass och tagit modet till sig att komma fram och säga hej. Han var rolig och charmig och jag skrattade när han pratade med sin "radiovoice" och ja bjöd med han på en öl nångång.
Sen en kväll när ja va packad o uttråkad på casinot bjöd jag dit Chris men vi hamnade på något sätt istället i hans hus på hans balkong med hans vänner och satt uppe tills solen gick upp och morgonen efter när han skulle skjutsa hem mig och närmade sig garageinfarten bromsade han och sa: I think you should call Rebecka and tell her your not coming home today, im kidnapping you"

Hur vi blev vi
Och där nånstans började det. Jag stannade hos Chris i flera dagar. Allt som kändes viktigt innan kändes inte alls viktigt längre. När Chris körde hem mig på mornarna sa han alltid bara; See you around. (Och ja ba meh nääääääär!?????)
Och ringde mig sedan så fort han vaknade ; Im thinking maybe i'll pick you up in half an hour.

Och varje gång han kom hade han en plan för dagen, Im taking you to a poolparty, lets go look at puppies! Det tog inte många dagar innan jag skrev smset till Anna hemma i Sverige "Anna jag är såld. Det här är inte så bra va? "
Allt gick så fort och dagarna i sängen i det varma rummet utan AC, och kvällarna på balkongen och vid havet och vi kom varann så nära så fort, och hela tiden visste vi att det här kan inte fortsätta, den 12 januari bär det av till Bali.
Jag var i Brisbane en dag på julmarknad och hjärtat skrev "Come back to me" och allting var så snurrigt och så härligt förvirrande omtumlande.

När nyår kom hade vi setts varje dag och vi satte oss och drack öl på stranden och rökte för många cigg och sand i munnen och skratt och vi kunde inte fylla dagarna med tillräckligt många timmar tillsammans.
Det var min sista kväll på jobbet och pga av min historia med de andra bartendrarna där skulle vi ligga lågt och jag var full och hjärtat var fullare och rätt var det är klättrade han över baren och kysste mig och hela baren började applådera, as-cheesy jag vet. Efter det tog han med mig ut och frågade om han kanske fick vara min pojkvän tills jag åkte hem.

Det fick han och det var han och facebookstatusen som mer var som ett skämt först blev allvarligare och allvarligare och när han sedan den 12 januari skjutsade mig till flygplatsen var allt 100 % kärlek och allvar och this is it och jag flyttar tillbaks och vi ses i NyaZeeland.

Sagt och gjort. Chris kom till Nya zeeland och jag flyttade tillbaks när min resa var klar och så gick det till. När det blev hjärtat och jag.





Hjälp mig

Hjälp mig, gör mig upptagen den här veckan. Den börjar ju ta sig, läsarsiffran.  Så nu ni fina hemliga. Ge mig ett ord eller en rubrik, skriv i kommentarsrutan så skriver jag om det här på bloggen under veckan. Hjälp mig att palla schyssta? Gör mej litte busy


Det jag är allra räddast för

Att vi ses och ba; oj då. Vad olika det är. Vad det känns... olika. 

Att han inte kommer trivas och bara vilja hem och gå på det där sättet som alltid avslöjar att han inte är glad

Att något hemskt kommer hända den här sista veckan som bara ändrar allting

Att dom här månaderna har tärt för mycket och vi liksom inte kan hitta tillbaks till det där goa

Att det kanske inte kommer vara så fantastiskt och underbart och speciellt när sceneriet är annorlunda. När havet och stränderna och Broadbeach är utbytta mot mörker och snedregn

Sånt här är jag rädd för. Idag. Det kanske är lite bakis/söndagsångest. Förmodligen.
Jag tror ju egentligen att det här är grejen med G, livskärleken liksom, och att allt bara kommer vara helt rätt såfort vi sitter brevid varann i taxin med min hand i hans och att det blir precis som han sagt hela tiden. Att all den här tiden kommer vara som bortblåst när vi ses. 

Men ändå. ´Fan. Det är läskigt nu. 

Söndag och om att panika lite smått

Nu börjar paniken smyga sig på.. lite. Lite smygande panik börjar jag få nu. För idag om exakt en vecka och 4 timmar sätter sig hjärtat på flyget mot ett nytt liv hos mig vilket innebär ett nytt liv för mig också och det är nästan omöjligt att föreställa sig hur tisdag nästa vecka kommer att bli.
Jag kan bara hoppas hoppas hoppas att allt kommer gå bra. Att det kommer att kännas rätt och att det kommer att bli bra.
En liten vecka kvar och jag ska göra mitt bästa för att fylla mina dagar så mycket jag kan så jag inte har så mycket tid att noja och panika..Och bara inse och acceptera att det är nog omöjligt att allt kan kännas helt hundra den här veckan. Tills vi ses kommer inget kännas helt 100. 62 dagar sen vi sågs idag. 70 dagar när det här är över. phhhhh...
Panik. Lite.

Igår var jag och Anna ute och dansade med Jeppe och Stefan och hans kompisar, det var skitkul, jag behövde en hjärndöd kväll med schlager och det blev en lång förfest med massa tjejsnack med Anna innan och idag har jag legat på soffan heeela dagen.
Egentligen skulle jag vilja sova nu tills på söndag. Den här veckan känns så jävla onödig. Lång och halvjobbig och onödig. Jag har ju massa saker jag behöver göra innan veckan är över, exempelvis vill jag vara skitsnygg och helt perfekt på tisdag. Jag behöver tvätta, och handla mat.
Dessutom har jag inte städat min lägenhet sedan jag flyttade in.

Men fan hörrni. Visst blir väl det här bra va?  .... ´Det får det fan bli. Vad gör jag annars liksom.. Jag behöver fan lugnande. 

Bästa fredag

chokladpizzasaffransgifflarchips, och 2 timmar Springsteenvideos med Jeppe. Blir knappt bättre än så. Ja e redo för Juli och jag är helt och fullt övertygad om att Bruce är den stiligaste man som nånsin stått på en scen.

Ändring av planer

Meh fuck that att jag skulle åka till Linné och gå på AW innan Jeppe. Glöm. Det blir badkar och sen 3an hela vägen till svingeln istället. Fyfan vilket väder jag dör

Pust.

Och så idag när ja o Lena sitter i fikarummet kommer Fredrikpåjobbet in, sätter sej brevid och lägger sig i samtalet, berättar för Lena hur "han och jag är så lika och och vi alltid tänker samma" och så skrattar han och klappar mej på benet och låtsas som om det alltid varit såhär, som om inget hänt överhuvudtaget.

och jag tänker ba ; jävla tönt.

10 is the magic number

Nu mina vänner har det hänt. Den magiska siffran som jag typ aldrig trodde skulle komma. Idag är det 10 dagar tills hjärtat sätter sig på ett plan och reser 34 timmar för att komma till mig.

Igår efter studion gick jag och Anna hem till Agnes för glöggmys, och som alltid när man är med tjejerna blev det hetsätning, dödsflabb och sextalk. Mycket trevligt. Mindre trevligt att det var typ snö/regnstorm på vägen hem och en liten bonus att inga spårvagnar gick så jag och Anna var plaskblöta, kalla och sura och jag hamnade tillslut på hennes soffa.
Fredag på jobbet och jag jobbar dödshårt (som märkes) och efter jobbet ska jag hämta paket, gå en timme på AW med jobbet och sen hem till Jeppe för pizza och idolmys.
Imorrn ska jag handla mina sista julklappar. Lyckades hitta en butik i Haga som säljer Vegemite och eftersom hjärtat är dödsorolig över att va utan detta äckliga stinkande pålägg i Sverige så blir det en fin julklapp.
Tyska plastpappan ska få en rutig fluga.
Och sen ska Anna och jag köra all in på nån sunkig club nånstans o dansa brallorna av oss. Jag tror ifs jag ska ha kjol men ni fattar. Och vips så är helgen över och en ny vecka börjar.

Nästa vecka kan jag säga att "nästa vecka". Fattar ni? Jag fattar inte. Det känns som jag bara hittar på. Att det händer. Så snart.


Tjejernas fina julfötter. O mina raggisar som Zumbafarmor stickat.




Ps. jag ljög inte om NÅT hos Gyn. Så.Jävla.Bäst.

Jag mytomanen

Jag hade en diskussion med Lenapåjobbet (min nya kompis på jobbet som jag ersatt Fredrik med och som är bättre för hon blir nog inte kär i mej, och hon har nog inget manligt ego plus att hon har en hund som heter Smilla. Jag gillar folk som har hundar som heter så)
Iallafall så pratade vi om våra mytomanska sidor och skrattade gott för fan va vi e roliga.


Typ att jag inte kan ha ett möte på barnmorskemottagningen utan att ljuga. Typ att jag förberedde mig själv hela vägen dit o ba; ja e 27 år ja klarar av att träffa en barnmorska i 15 minuter utan å ljuga.
Typ att jag klarar det skitbra o ba ; jo jag har legat runt nej ja e dålig på att skydda mej jo jag vet att det är dumt osv, tills det är typ 5 minuter kvar o hon ba (på sitt jaesåjävlaförtroligsätt) röker du? O ja ba: ja typ ibland (vilket e sant) O hon ba; men det sa du att du inte gjorde sist. (tacken när man försöker va ärlig att dom ska ta upp ens gamla oförrätter) O ja ba, nää då snusade jag.(sant men ja rökte också) O hon ba: varför då?


.....O där nånstans tänker ja typ men dumma kärring vafan troru? för att ja e beroende fattar du väl, o grupptrycket, plus att ja har orala komplex sedan barndomen läs Freud för fan, fast de säger jag ju inte utan istället säger jag (som inte är egtt dugg sant); men jag håller på att sluta. Jag har köpt såna snus som inte har nikotin och varvar med.

VARFÖR SÄGER JAG DETTA? Jag försöker inte alls sluta o alla mina snus är 100 % nikotiniga. Va? Fattar ni? 27 år och kan fortfarande inte genomleva ett 15 minuters samtal med en barnmorska utan att ljuga. Inte ens att ja ljuger om dom jobbiga grejerna, men tillslut av ren utmattning bara för att ja veeeeet att de inte är bra å röka, för att säga nånting under hela samtalet som ska göra henne nöjd o ja bara vill därifrån fortast möjligt. Och sen sitter hon o ba; spara pengarna du skulle lagt ut på snus o cigaretter o köp nåt fint istället! o ja ba; åååh vilken bra idé! Fast ja egentligen ba; Men shit.

Imorrn är det dags för gyn o cellprov. Detta är min chans att gottgöra förra veckan. Jag.är.27.år.jag.tänker.inte.ljuga.om nåt.

Watch me


Dagens bästa slash sämsta

Dagens bästa:
* Chris har typ fått en intervju för ett jobb här i Göteborg
* Om Chris får jobb betyder det mer pengar och det betyder GÖTT
* Jag har bokat in en tid för en till Hanna-gjord tatuering, som jag ska göra hela - från början!  i slutet av januari
* Efter 5 timmars ihärdigt försök och googlande har jag nu lyckats söka kanaler på min gamla plattTV och har äntligen fått tillbaks 5:an.
* Det är bara 12 dagar kvar tills Chris kommer

Dagens sämsta:
* Om Chris får jobb som bartender kommer vi aldrig ses typ (buhu)
* Mina skulder. SUCK.
* Imorrn ska jag göra trista ansvarsfulla vuxengrejer typ gå till Gyn o sånt skit.




PS.

Om 13.5 dagar får jag ligga

Svårt beslut att fatta.

Men nu har jag ändå gjort det. En gigantisk portion carbonara och en jävla folksamling cheeseballs senare. Min mage gör skitont och ja e uppsvälld. Så nu slutar jag äta. Inte överhuvutaget och helt då. Obviously. Men den här jagvillgåuppiviktgrejen kan dra åt helvete. Nu återgår ja till att äta lagom, så får brallorna hänga lite slappt då.

Som det är nu så skulle ja typ inte kunna gå ut utan att folk ba me guuuuu, skaru ha baaarn?
Ja skulle rent teoretiskt kunna lägga ut en bild på eländet men ja orkar inte resa mej upp.


Victory 3.0

Hörrni, tisdagen är snart över! Ja har snart överlevt utan en enda dålig grej! Så nu jävlar firar jag med Anna i soffan, topmodel, pojkvänsakademin och bästismys. Och jag tänker inte svara i telen eller kolla mailen. 
Just in case.

Det där med att när jag har kommit igång kan jag inte sluta

Lunch på socialkontoret och vi pratar om drömmar och jag berättar att jag ofta drömmer om zombies. Någon tycker detta är lustigt och någon vet inte vad en zombie är och vips har jag dragit igenom allt jag vet om zombies, hur man dödar en zombie och vad man bör tänka på, och om varför ett byggvaruhus kommer bli min tillflykt när en zombieepidemi utbryter.

Det där med att folk inte vet om dom ska skratta eller bli bekymrade när dom inser att jag menar allvar.

I wont let you bring me down.

Blodiga tisdag, näst sista tisdagen innan hjärtat landar i Sverige. Och jag tänker inte låta den här dagen sänka mig!
Jag tänker vara glad och jobba hårt och inte sura över nåt och jag samlade en massa energi på mitt o Annas pyjamasparty igår som jag tänker använda idag för att inte få ett nervöshysteriskt anfall.

Skicka gärna lite pepp. Dåliga nyheter undanbedes.


Fyllesamtal

Skypesamtal med hjärtat som druckit allt för många öl så att rösten är mjuk och maori-dialekten har kommit fram.

Jag - Babe do you have a nice shirt or something to wear for Newyears?
Chris -What? Shirt? I was thinking I would dress like Nelly. I wanted to wear a basketball singlet and Nike shoes and my NewYork yankees cap."
J- Okey.... Im gonna wear a nice dress
C- But baby!
J- Its ok babe, you can dress like Nelly. You can dance like Usher too if you want!
C - but babyyyyy! ..... Ive done some research and all of your friends are white!







Stackare

Ni vet den där känslan när någon kommit in på kontoret helt oförberett och börjat skrika. Och man blir lite paff men är fortfarande lugn, men efteråt så vet man inte om man "vann". Ni vet, vann, som i att gå ur fighten med sista ordet, irritera och göra argast.
Den känslan sitter jag med just nu.

Fast jag tror att jag ka ha vunnit. Iallafall samlat fulpoäng genom att vara kolugn och säga; men gud, lugna ner dig, och sen när han säger/skriker att han är skitlugn och inte alls är upprörd och höjer almenackan som för att drämma den i min skalle säger jag men shit, du är ju helt röd i ansiktet. fan chilla, jag bryr mig inte.

..Och han rusar ur ur rummet och säger/skriker; aa JAG bryr mej iallafall inte! Bete dig som om du är på jobbet då för fan!







Ett knäckt manligt ego måste vara det värsta som finns.


Han jag älskar

Han jag älskar tycker om att planera och ha kontroll på allting. 
Han vaknar mitt i natten och googleearthar fram våran gata här i Göteborg för att öva in området, hitta till affären och till spårvagnen.
Jag säger till hjärtat att vi kommer gå där 100 gånger innan han ens behöver tänka på att behöva hitta själv.
Två timmar senare och hjärtat sitter fortfarande och kollar in Göteborg, gymmet och Järntorget och fnissar åt ett ställe som heter Thaicock med hans uttal,"thaikök"med mitt, och jag kan höra morgonfåglarna vakna i bakgrunden utanför hans fönster.

På sant

14 dagar kvar imorrn. 14. Inte 50 och inte 30. fjorton. Så.Jävla.Lite.
Nu finns ingen anledning kvar att deppa längre, och jag kommer på mej själv med att försöka föreställa mig att komma in i hallen här, tillsammans med hjärtat.
Att ses på flygplatsen och att få känna med handen mot en riktig kind. Ingen dataskärmskind.
Att så jävla snart kommer vi vakna tillsammans och lägga oss tillsammans och snart ligger jag med näsan där hans hår lockar sig i nacken.
Så.Jävla.Snart.
Det är på riktigt. Han finns faktiskt. Det händer faktiskt.

Saker man lär sig på landet del 1.

Tyska plastpappan står vid hönshuset. Det är hål där hönsen går och jag undrar om hönsen börjar gräva. Det är råtthål säger plastpappan. 
Plastpappans hobby är att hälla bensin i råttgängarna o tutta på.

"Diesel är bättre än vanlig bensin. För det brinner som fan. Svoosch säger det så är dom borta. Det funkar på mullvadar också"

17 to go

Den där gången i början innan lägenheten när vi bodde i huset med de andra grabbarna,
Den gången vi drack vitt vin och rökte i soffan på balkongen och hjärtat blev sur eller trött eller nåt och bara gick upp till sovrummet,
Den där gången jag inte ville följa efter som en hund utan inbjudan och för att ge lite space eller så istället satt kvar och drack mer vin och rökte fler cigaretter.
Den gången hjärtat kom ner igen efter en bra stund, och utan ett ljud gick fram till soffan på balkongen och lyfte upp mig som en brudgum bär bruden över tröskeln.
Den där gången hjärtat bar mig upp hela vägen för alla trapporna in till sovrummet, fortfarande utan att säga ett ljud medan jag fnissade och grabbarna skrattade åt oss från balkongen.
Den gången hjärtat sedan bestämt satte ner mig på sängen, kysste mej och fnissade nöjt.

Det var en jävligt bra gång.

The awkward moment..

När man möter Fredrikpåjobbet i korridoren, han ska åt ett håll o ja åt andra och ett möte är rätt omöjligt att avstyra och jag har inget papper i händerna att låtsas vara djupt insjunken i.

Iallafall så sa jag hej. Och han sa hej. Awkward. Som fan.

Och en liten del av mej vill stövla in i hans rum o fråga vafan problemet är. Men känner samtidigt att orka. Det är ganska bra egentligen att det blev såhär. Lätt typ.  

INGET trycker ner mej idag!


Victory 2.0

Idag har jag en såndär sjujävlabra dag. Inget kan ta ner mej på jorden idag! INGET!
Inte Fredrikpåjobbet som inte ens har tittat på mej o absolut inte hälsat. Inte regnvädret och inte den hemska tanken på att mina Bruce-biljetter kanske aldrig kommer.
INGET! Idag är jag fan oövervinnlig!
Vaknade imorde nån ruskit tidig tid typ halv sex av ett pling i telefonen.
"One day closer until u r in my arms again maybe I will let you tattoo me when i get there. Im thinking about u xo hope ur having a good day"
Glädjeskutt i hjärtat och kände liksom direkt att den här dagen blir bra.

Lyssnade på ny musik i telefonen på väg till jobbet och sitter nu förnöjt med BobDylan-tema på kontoret. Fredag fredag fredag och myshelg hos mamma utan ett enda måste.


When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer you a warm embrace
To make you feel my love

When the evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love

-Dylan. Bäst.


Påtänkt senare. Och roliga filurer # 4

The mondaymission att lösa hela taFredrikpåjobbetpårövengrejen fixade sej själv. Han är tydligen helt jävla fläng i huvvet helt plötsligt och ignorerar mej slash skickar taskiga sms. Problem solved I guess


Vad som finns i mitt kylskåp v. 1.0

En påse morötter
Ett paket mjölk som går ut imo... idag.
En halv burk hallonsylt
Smör
Ketchup
En flaska vitt vin

Och sedan dryga 10 minuter tillbaka
En matlåda falukorv  och makaroner.


Vuxenvärlden, glömde du bort att ta med mej? 

Kärlek

18 dagar kvar


Äntligen december

Igår var en skitkass och asbra dag.

Skitkasst:
Fick inga biljetter till Bruce trots allt försök och fick köpa dom på blocket för dubbla priset och bara hålla tummarna att dom kommer på posten som lovat. PEST.

Asbra:
Gaddade min första riktiga människa o de va asballt. Ja freakade inte, och E lät mig köra på medans hon gick o drack kaffe och jag fegade inte och jag gjorde inte fel och jag blev inte rädd för nålar och blod. Jag var fan rätt bra asså. Inte typ bäst som i att nukanjagbörjataegnakunder men ändå. Jävligt grym.
Träffade Matilda på järntorget äntligen efter alla gånger man sagt att man ska ses som aldrig blir av och det blev skitgörtrevligt, en jättebra kväll.

Idag är en helt ok dag också. 18 dagar kvar tills hjärtat kommer. 18! nu är vi nere på tontalen och jag känner mig stark och lugn och positiv. Och bakis. I helgen rymmer jag till mamma för att sova ut ordentligt, ha kvalitetstid med familjen och äta frukt och grönsaker för jag har nog inte käkat en grön grej på flera veckor typ känns det som.
Slut på meddelande. For now.


RSS 2.0