17 to go

Den där gången i början innan lägenheten när vi bodde i huset med de andra grabbarna,
Den gången vi drack vitt vin och rökte i soffan på balkongen och hjärtat blev sur eller trött eller nåt och bara gick upp till sovrummet,
Den där gången jag inte ville följa efter som en hund utan inbjudan och för att ge lite space eller så istället satt kvar och drack mer vin och rökte fler cigaretter.
Den gången hjärtat kom ner igen efter en bra stund, och utan ett ljud gick fram till soffan på balkongen och lyfte upp mig som en brudgum bär bruden över tröskeln.
Den där gången hjärtat bar mig upp hela vägen för alla trapporna in till sovrummet, fortfarande utan att säga ett ljud medan jag fnissade och grabbarna skrattade åt oss från balkongen.
Den gången hjärtat sedan bestämt satte ner mig på sängen, kysste mej och fnissade nöjt.

Det var en jävligt bra gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0