Onedaysoon -

“I’m sorry. I’m rusty. I feel disconnected. This is hard. We’re out of touch. I’ll start again. I’ll try to be simple. The last time I saw you, you asked me to tell you what I wanted. You said you couldn’t tell. You don’t even have a favorite color, you said. But that’s not true. My favorite color is your favorite color. My favorite meal, yours. Why does this make you so angry?

I have my own mind but my desire is not a thinking: It’s an echo, a reverberating shock. I am so much yours, I am no longer myself. Is that so wrong?”

Jag heter Hanna

Jag är för tillfället på socialkontorsjobbet och undviker att svara i telefon

Jag är bra på att prata

Jag tycker inte om när personer ändras beroende på umgänge

Jag är dålig på att ha tålamod

Jag läser ca 20 olika bloggar varje dag

Jag gillar när det är vår och man kan ha solbrillor och kort jacka och spontandans

Jag sjunger far jag kan inte få upp min kokosnöt. Mycket irriterande.

Jag älskar att ligga i en kuddhydda på en strand och höra havet och ha sand överallt

Jag är inte speciellt bra på att ta kritik

Jag föredrar varma människor

Jag tycker om kakor

Jag är beroende av många dåliga saker inga positiva

Jag har på mig jeans

Jag dricker idag massa juice. Igår massa vin.

Jag lyssnar på grann-soctantens telefonsamtal o tänker att jag också kanske borde jobba

Jag blir arg på folk som ljuger

Jag är rädd för nålar och grodor och cancer och att nån jag bryr mej om ska dö

Jag önskar att saker vore enklare

Jag är pinsamt dålig på att komma ihåg ansikten

Jag är uppväxt i ett gult hus med stor altan och en skog med smultronbacke och smygrök-äng

På nåt konstigt sätt vaknade jag upp i morse och kände att nu räcker det med den här nereperioden och full av energi och nu jävlar ska jag bli grym igen. Grym rolig och mig själv. Och allt ska bli så mycket bättre.

Jag tror jag tappade bort mej själv nånstans på vägen men i natten i Karlskrona med andra ögon så hittade jag mej själv lite igen och allt det där jag tänkte att jag ville kändes inte lika säkert och kanske är det åldern som styr alldeles för mycket och inte viljan egentligen. Nu i bilen tillbaks till Göteborg hoppas jag att jag kan ha kvar mej själv och inte tappar mej igen. För jag gillar inte den jag varit och jag saknar att känna att det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur mig

Nej men om man bara skulle ta o va lycklig o ha vårkänslor kanske.
Istället shoppar jag för mycket och tycker att det mesta känns tungt.

Onedaysoon

Inte alla som vandrar är vilsna - men jag har nog alltid varit lite lost.

Sharon

Ive shouted to you on every corner from Wallstreet to 155th. Where are you?

Nu

Det kallas för en klump i magen o ett konstigt humör

nej men