Pust.

Och så idag när ja o Lena sitter i fikarummet kommer Fredrikpåjobbet in, sätter sej brevid och lägger sig i samtalet, berättar för Lena hur "han och jag är så lika och och vi alltid tänker samma" och så skrattar han och klappar mej på benet och låtsas som om det alltid varit såhär, som om inget hänt överhuvudtaget.

och jag tänker ba ; jävla tönt.

Kommentarer
Postat av: Anna

vilket pucko...

2011-12-09 @ 15:25:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0