Det jag är allra räddast för

Att vi ses och ba; oj då. Vad olika det är. Vad det känns... olika. 

Att han inte kommer trivas och bara vilja hem och gå på det där sättet som alltid avslöjar att han inte är glad

Att något hemskt kommer hända den här sista veckan som bara ändrar allting

Att dom här månaderna har tärt för mycket och vi liksom inte kan hitta tillbaks till det där goa

Att det kanske inte kommer vara så fantastiskt och underbart och speciellt när sceneriet är annorlunda. När havet och stränderna och Broadbeach är utbytta mot mörker och snedregn

Sånt här är jag rädd för. Idag. Det kanske är lite bakis/söndagsångest. Förmodligen.
Jag tror ju egentligen att det här är grejen med G, livskärleken liksom, och att allt bara kommer vara helt rätt såfort vi sitter brevid varann i taxin med min hand i hans och att det blir precis som han sagt hela tiden. Att all den här tiden kommer vara som bortblåst när vi ses. 

Men ändå. ´Fan. Det är läskigt nu. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0