Onedaysoon

Vi väntar och väntar, pendlar mellan nytt hopp och total olycka.
Jag tänker på hur det ska bli när plastpappan kommer hem ena stunden, andra vad jag ska ha på mig på begravningen och minnestatuering av en "Beatle" kanske med en sax och sen tänker jag att jag inte ska tänka så och tänker på vad han ska få i julklapp.
Tiden sniglar sig fram och varje natt som telefonen inte ringt vaknar jag med en lättnadens suck.
Och jag är livrädd och inget kan jag göra. Jag har tänt alla ljus jag kan. Jag har tröstat och blivit tröstad.
Jag har skickat kraft och styrka och annat hokuspokus. Jag har lovat gudellernån att om han fixar detta så ska jag börja ett nytt liv och ta hand om mitt eget hjärta och mina egna blodkärl bättre, jag har köpslagit med gud eller döden och fan och hans moster.

Allt jag kan göra nu är att vänta vänta vänta på att tiden som sniglar sig fram ska gå så att det här kan gå över och plastpappan kan komma hem till oss igen.