positiva tankar
Det här med skyperelationen går mig verkligen på nerverna. Redan. Jag ringer när han sover. Jag jobbar när han är vaken och ledig. Han är trött och tiderna passar aldrig och även om jag försöker låta bli att noja på alla sätt så går det inte att komma ifrån att den här skyperelationen inte ger mig allt jag behöver och jag vet inte hur länge jags ka orka om jag fortsätter såhär.
Första dagen på jobbet gick superbra igår, men när jag kom hem så hade vi ännu ett samtal som inte var så bra som jag hoppats och jag fick nog och bölade i timmar. Fan jag måste ju sänka mina förväntningar. Jag måste sluta noja. Jag måste sluta hoppas att han bara ska stå här i Sverige om några veckor och inse att innan den 20 dec händer det inte.
Agnes kom och åt fruktsallad och vi grät en skvätt ihop över helt olika anledningar och sen bestämde vi oss för att ge oss och se framåt. Det hjälpte och det känns bättre, men jag har fortfarande en sån där liten jobbig känsla i magen. Ett stärkande samtal med min underbara mamma också och nu får jag se till att vända det här. Vi behöver några riktigt bra skypesamtal där jag inte överanalyserar allt, jag behöver göra som mamma säger och sluta tänka på hur långt det är och istället fokusera på att förbereda.
För han kommer ju. Jag tror ju det. jag vet ju det.
Jag har hittat något riktigt bra här, och jag tänker inte sabba det genom att må dåligt i 8 veckor. Nu tänker jag vara stark, positiv och försöka hitta en balans mellan att sakna men att inte sakna för mycket och inte heller stänga av.
Imorgon är min första dag på tatuerarstudion! Det är ju bra. Det är ju något jag vill göra. Det här blir bra.
