Tillbaka/framme/hemma/borta
För er som inte läst min gamla blogg,¨http://uppochivag.blogg.se/ och min resedagbok, så kan man kanske börja i början. I början av det nya när jag reste jorden runt utan planer och sedan sprang rakt in i hjärtat, på en bar i Broadbeach i Australien. Kärlek och blixtar och hejdunder och 12 dagar senare en flygbiljett vidare, fler länder att se. Mötte upp honom i Nya Zeeland i 5 dagar och sedan ännu en biljett till ett nytt land för mig, innan jag slutligen åkte hem, sa upp lägenheten, sålde alla mina saker och åkte tillbaks. För att hjärtat fanns där och för att mitt hjärta sa att det var rätt. Vi börjar med de sista inläggen innan resan tillbaka.
Hemma. Hemma en stund innan ett nytt stort äventyr. Några små dagar hemma och allt är precis samma. På ett bra sätt. Tjejerna är alla samlade och det är precis som vanligt, som innan, med skratt och tacos och godis, och Jeppe är samma och mammas hus är samma och familjen är varm och välkomnande och allt är som det ska vara och snön är kall.
Känns overkligt att jag ska lämna det här, när man spassar som handen i handsken, när allt är så naturligt.
Men det blir nog bra det här.
Så tog de där dagarna slut så snabbt.
Lite sorgset idag och lite tungt, Många hejdå och en otroligt fin fest och utgång o ja ska dansa fastän hjärtat brister, och gamla och nya vänner och fina Jeppe som öppna sin lägenhet för mej, och lillHanna och Daniel och bror och Annso och Stefan. Efter dagar hos Anna och med Marie o allt som vanligt, e jag nu hemma på golvet i lillasysters rum igen. Många hejdån och lite tungt i bröstet men ändå dags att åka. Önskar de var lite närmre bara, till Australien. men nu kör ja bara. Nu hoppar ja rätt ut. Det brukar ju gå bra ändå. Ju.
Jag tror det lugnar sig nu
alla tvära kast
det lilla hjärtat det pulserar än
jag har suttit här och lyssnat
till en sträng som brast
nu har jag lust att ta ton igen
Jag ska ingenstans
jag bara bryter lite is
det sägs att allting vänder
och det stämmer väl på sätt och vis
när en stannfågel ger sig av
Och fortsätter med dag 1.
Jag är tillbaka hos kärleken. Äntligen.
Jag borde ju ha lärt mej av Tahiti grejen kan man ju tycka, att man borde ta med sej de viktigaste i handbagaget. Men grejen e den att sista dagen hos mamma, när ja skulle åka så vägde väskan helt plötsligt alldeles för mycket. Jag som hade provpackat o allt!
Anyway, Den vägde föööör mycket. Typ 7 kilo. Så de bästa min morsa kom på var att lägga alla mina skor i handbagaget. Fint! Bara det att när väskan sen försvann så blev ja fast här i Goldcoast med 8 par skor och inga kläder.
Så mina första dagar här har inte varit perfekta. Ingen laddare, inga kläder, det är varmt som stryk o ja hade bara jeans på mej, som ja dessutom haft 36 timmar på flyget. Men Chris är perfekt.
Men men. Nu är jag här o väskan kom tillslut. Palmerna o havet är kvar o man går nerför gatan här precis som förut och folk ropar ens namn o har man inget för sig så går man bara till Broadbeach för där sitter alltid nån som vill hänga o de e väl i stort sett det jag har gjort hittils.
Hängt och druckit gratis drinkar. Precis som förut, på Onyx med liveband och Michelle och 1two3 och god mat och idag när jag vaknade var värmen i sovrummet som en jäkla käftsmäll och fläkten hjälpte inte alls utan det fanns inget annat att göra än att laga sig på golvet under AC:n på nedervåningen.
Sen tog vi en lunch på Onyx uteservering, köpte några handdukar och la oss på stranden. Stack fötterna i sanden precis som förut och njöt.
Idag ska jag försöka vara nykter. Träffade Tom igår, det var roligt, men lite skumt, men det blir bättre. Ja kanske svänger förbi hans restaurang på vägen hem. Eller kanske inte, ja skulle ju va nykter.
Ja börjar jobba i veckan också. Ja hoppas jag får dödshift på sidsådär 12 timmar så ja inte behöver jobba så många dagar. Ja har räknat ut att ja behöver typ 500 dollar i veckan, nu när vi ska ha lyxig lägenhet med pool å allt.
Hörrni! de här va ju skoj! att va tillbaks med bloggen! jaa!
Hemma. Hemma en stund innan ett nytt stort äventyr. Några små dagar hemma och allt är precis samma. På ett bra sätt. Tjejerna är alla samlade och det är precis som vanligt, som innan, med skratt och tacos och godis, och Jeppe är samma och mammas hus är samma och familjen är varm och välkomnande och allt är som det ska vara och snön är kall.
Känns overkligt att jag ska lämna det här, när man spassar som handen i handsken, när allt är så naturligt.
Men det blir nog bra det här.
Så tog de där dagarna slut så snabbt.
Lite sorgset idag och lite tungt, Många hejdå och en otroligt fin fest och utgång o ja ska dansa fastän hjärtat brister, och gamla och nya vänner och fina Jeppe som öppna sin lägenhet för mej, och lillHanna och Daniel och bror och Annso och Stefan. Efter dagar hos Anna och med Marie o allt som vanligt, e jag nu hemma på golvet i lillasysters rum igen. Många hejdån och lite tungt i bröstet men ändå dags att åka. Önskar de var lite närmre bara, till Australien. men nu kör ja bara. Nu hoppar ja rätt ut. Det brukar ju gå bra ändå. Ju.
Jag tror det lugnar sig nu
alla tvära kast
det lilla hjärtat det pulserar än
jag har suttit här och lyssnat
till en sträng som brast
nu har jag lust att ta ton igen
Jag ska ingenstans
jag bara bryter lite is
det sägs att allting vänder
och det stämmer väl på sätt och vis
när en stannfågel ger sig av
Och fortsätter med dag 1.
Jag är tillbaka hos kärleken. Äntligen.
Jag borde ju ha lärt mej av Tahiti grejen kan man ju tycka, att man borde ta med sej de viktigaste i handbagaget. Men grejen e den att sista dagen hos mamma, när ja skulle åka så vägde väskan helt plötsligt alldeles för mycket. Jag som hade provpackat o allt!
Anyway, Den vägde föööör mycket. Typ 7 kilo. Så de bästa min morsa kom på var att lägga alla mina skor i handbagaget. Fint! Bara det att när väskan sen försvann så blev ja fast här i Goldcoast med 8 par skor och inga kläder.
Så mina första dagar här har inte varit perfekta. Ingen laddare, inga kläder, det är varmt som stryk o ja hade bara jeans på mej, som ja dessutom haft 36 timmar på flyget. Men Chris är perfekt.
Men men. Nu är jag här o väskan kom tillslut. Palmerna o havet är kvar o man går nerför gatan här precis som förut och folk ropar ens namn o har man inget för sig så går man bara till Broadbeach för där sitter alltid nån som vill hänga o de e väl i stort sett det jag har gjort hittils.
Hängt och druckit gratis drinkar. Precis som förut, på Onyx med liveband och Michelle och 1two3 och god mat och idag när jag vaknade var värmen i sovrummet som en jäkla käftsmäll och fläkten hjälpte inte alls utan det fanns inget annat att göra än att laga sig på golvet under AC:n på nedervåningen.
Sen tog vi en lunch på Onyx uteservering, köpte några handdukar och la oss på stranden. Stack fötterna i sanden precis som förut och njöt.
Idag ska jag försöka vara nykter. Träffade Tom igår, det var roligt, men lite skumt, men det blir bättre. Ja kanske svänger förbi hans restaurang på vägen hem. Eller kanske inte, ja skulle ju va nykter.
Ja börjar jobba i veckan också. Ja hoppas jag får dödshift på sidsådär 12 timmar så ja inte behöver jobba så många dagar. Ja har räknat ut att ja behöver typ 500 dollar i veckan, nu när vi ska ha lyxig lägenhet med pool å allt.
Hörrni! de här va ju skoj! att va tillbaks med bloggen! jaa!
Kommentarer
Trackback
