Onedaysoon

Okej. Okej. Ingen ide med panik nu men ALLVARLIGT! Nu kommer jag hem om 4.5 veckor och jag har inget jobb, inga pengar och ingen plan B!

Jobbtanten ringde tillslut och vi hade en bra intervju. Problemet var bara någon ny lag som kräver att man har en socionomexamen (vilket jag inte har). Kommer vi över den barriären så återstår ju det lilla problemet att jag inte vill jobba 100 %. Att jag inte KAN jobba 100 % för att jag ska bli tatuerare vilket är mycket viktigare och roligare men inte ger ett smack i pengar tills jag faktiskt kan sätta nålen i någon.

Så vad gör jag nu? Jag har sökt 2000 jobb men inte hört nånting än och ja, paniken börjar kanske komma nu.

I mitt huvve så ser ju planen för första tiden hemma ut såhär, typ:

Jag, hemma i Sverige i hjärtats stad. I en ny fluffig vinterjacka (jag ser mej själv i en stor pälsgrej tänk er rysk rik brutta), varma men skitsnygga stövlar sörplandes latte med Anna på nåt mysigt fik som vi precis har hittat och som kommer bli hösten/vinterns fik där alla möjliga framtidsplaner skall skapas. Efter att vi har lattat en bra stund går vi hem till Anna (där jag bor några veckor tills jag flyttar in i min charmiga och billiga 2a i majorna) och jag plockar och väljer bland mina kläder (som jag äger för att jag har köpt dom, (och totalt glömt allt som jag slängde innan resan för vem behöver dom nu)) och sen går vi ut och festar med Agnes o Jeppe och dagen efter käkar vi frulle på Egg n Milk och ser fram emot veckan eftersom jag ska jobba några dagar utan att lägga ner så mycket energi på det och sedan lägga ner all energi på tatuerarstudion.

Och längre fram typ såhär:
Chris landar på flygplatsen. Jag har gjort mig ordning hela morgonen och magen pirrar så jag tror jag ska dö. Jag har på nåt sätt fixat en bil med en chaufför som ska hämta på flygplatsen o inte bryr sig om om vi hånglar vilt i baksätet (hmm taxi kanske.) Jag har på mig fluffjackan och är snygg och europeiskt fräsch och jag har sparat pengar sedan jag kom hem för att köpa Chris allt han behöver för en bra start i Sverige - en vinterjacka (inte fluffig), vinterskor och ett spårvagnskort. Jag har fixart ett jobb åt Chris också och han är glad och jag är glad och vi åker hem till vår charmiga men billiga lägenhet i majorna och till lunch äter vi kebabpizza (inge mer jävla pizzahut eller dominos EVER) och till middag äter vi falukorv med stuvade makaroner med aromat och jag har en full garderob (med lite plats för Chris grejer), nya underkläder och nagellack i regnbågens alla färger.

Såhär ser det ut som att situationen hemma kommer bli om jag inte får jobb nu, typ:

Jag är hemma i Sverige i hjärtats stad, i gamla vinterjackan som saknar blixtlås men jag är glad att jag inte slängde den innan jag åkte för annars hade det blivit kallt, converseskor som är blöta av slask och regn och inte gjorda för vinter och jag sörplar definitivt ingen latte. Snarare bor hos kompisar utan planer på en lägenhet, utan garderob och utan fest. Snarare sitter hemma hos mamma med otvättat hår och käka Cornflakes ur paketet.

Och när Chris kommer ser jag ut som fan, vi får åka flygbuss hem, vart nu hem är, och vi är arbetslösa och fattiga och ja, jag ser ut som fan men jag gör iallafall något jag gillar även om resten av livet suger.

Alternativ 2: Jag ger upp tatuerarjobbet, tar ett 100 % socckärring jobb, tjänar pengar vilket gör fluffjacka, lägenhet, spårvagnskort och fest möjligt men gör mitt liv kasst., KASST.