Skuggan
Vi har precis landat i Sverige efter en helg där hjärtat skrattat och beställt och känt sig hemma och blivit förstådd.
Vi kommer av flygbussen och går in på centralen och han får en vanlig svenskknuff av en vanlig svensk utanettursäkta och då
" FUCK this shit i dont wanna LIVE HERE!" och ilskna tårar över den friterade kycklingen och jag ba
Ok. Då var vi här.
För jag känner ju igen det så väl och jag vet ju och jag håller ju med.
Och jag tröstar så gott jag kan och en liten stund senare ler hjärtat igen och ber om ursäkt för utbrott och säger att nu känns det bättre för honom det var bara nåt som ville ut
men för mig är det fortfarande tungt.
Det är verkligen den tråkigaste biten med Sverige. Jag blir lite deppig varenda gång jag kommer & hälsar på och inser hur fruktansvärt otrevliga folk är (i alla fall i Stockholm, säkert lika i Gbg). Inget hålla upp dörrar eller be om ursäkt om man buffar till någon, inga leenden och hejhej till främlingar.
Sånt ÄR svårt att vänja sig vid. Min kille blev utskälld en gång på bussen när han reste sig upp för en gammal gubbe. Mkt märkligt.
Sant. Och svårt att förklara att det tyvãrr bara är så hãr. Allt folk bara är kalla och otrevliga. Usch
