Semester
Vi har varit och semestrat i Malmö. Druckit champagne,haft uppe do not disturb skylten, vart på konstig grisbalkanfest och ätit lobsterbisque. Det känns sådär att va på jobbet idag.
Go away
Hamnar på en känd blogg med en tjej som är o semestrar i Australien. Känner lite instinktivt och spontant att ge fan i mitt Australien det är mitt mitt mitt
inte erat.
Typ.
inte erat.
Typ.
När en gammal kärlek har fått barn
Det är en konstig känsla när en gammal kärlek som man sett hoppa från tjej till tjej i år nu, har fått barn. Det är så definitivt och känslan av att nu känner vi varann inte alls längre. Det har vi nog inte gjort på flera år och kanske ens aldrig på riktigt men det var en kärlek, det var det, och flera såna här kommer ju komma. Fler gamla kärlekar som får barn.
Jag sitter och undrar varför det egentligen känns så konstigt. Jag vill ju inte ha nånting med dom att göra sedan länge nu och ändå känns det konstigt. Att nu har man trots alla år och alla nätter man var viktig, hamnat nånstans i periferin. Helt plötsligt är allt det där en helt oviktig historia för vad spelar egentligen roll när man har skaffat familj med någon?
Jag kan inte låta bli att känna att alla andra ligger lite före mig. Inte så att jag vill ha barn nu ens, för förutsättningarna är fel och jag har ju så mycket annat på gång.
Men jag kan samtidigt inte låta bli att längta tills jag och hjärtat, mitt livs stora kärlek, ska ha en liten när tiden är rätt.
Undra vilka som sitter och kollar på facebook då och känner att det känns konstigt, för att jag en gång var hans.
Jag sitter och undrar varför det egentligen känns så konstigt. Jag vill ju inte ha nånting med dom att göra sedan länge nu och ändå känns det konstigt. Att nu har man trots alla år och alla nätter man var viktig, hamnat nånstans i periferin. Helt plötsligt är allt det där en helt oviktig historia för vad spelar egentligen roll när man har skaffat familj med någon?
Jag kan inte låta bli att känna att alla andra ligger lite före mig. Inte så att jag vill ha barn nu ens, för förutsättningarna är fel och jag har ju så mycket annat på gång.
Men jag kan samtidigt inte låta bli att längta tills jag och hjärtat, mitt livs stora kärlek, ska ha en liten när tiden är rätt.
Undra vilka som sitter och kollar på facebook då och känner att det känns konstigt, för att jag en gång var hans.
Här finns mitt alster
http://hannapysslar.blogg.se/
Pysselbloggen är äntligen igång.
Pysselbloggen är äntligen igång.
Januari
Januari är grå och kall och får tillochmed vackra Vasa att se mer ut som forna sovjet.
Felicia har flyttat in och nu är vi tre i vår lägenhet och jag trivs med sällskapet men jag är så rastlös, rastlös. På något sätt väntar jag på att nånting ska hända, att plinget i telen är Visumsvaret (ja jag vet att det inte finns en chans och att det är typ minst 8 månader kvar innan något kommer hända men ändå), att mina linjer ska bli perfekta helt huxflux och att chefen ska säga: Nu är du färdig och inte lärling längre!
Eller att det imorrn när jag vaknar är vår.
Så jag shoppar vårkläder.
Och jag köper bikinis.
och jag bokar resa.
I Juni åker vi hit, till Sicilien.
Bara några månader kvar, sen ljusnar det.
Den finaste kärlekshistorien i världen
Den finaste allra vackraste av kärlekshistorien den är vår.
Den som började med en balkong i Tugon med rosa ödlor i taket där jag satt och var varm av solen och av vinet och tittade på översvämningen och väntade på att Du skulle vakna, ringa, och säga lite nochaland att "how about I pick you up right now?".
Jag lyssnade på Bonny Tyler och rökte för många cigaretter och väntade varje dag på det samtalet och alla mina kläder var runtresta och fula och jag hade tappat vikt och kände mig alltid lite luffig runt dig, tills jag var naken.
Och som vi var nakna Du och jag, vi låg i sängen under fläkten i dagar i streck tills Rebecka ringde och klagade "Kom hem till mig jag känner mig ensam" och jag åkte hem tillbaks till balkongen och väntade på att Du skulle ringa så jag skulle få träffa Dig igen.
Vår kärlekshistoria var allt eller inget på en gång och att få allt och veta att man skulle förlora det 12 dagar senare och filmen i din telefon när vi sov i döde Marcs rum sista natten innan jag skulle resa ifrån Dig, då Du väckte mig för att på film få mig att lova att jag skulle komma tillbaks till Dig. "Promise me You´ll come back for me. Say you love me" Och jag lovade och jag älskade.
Jag blir alldeles varm över att de som låg där på madrassen och älskade och lovade, att det var vi. Att det är vi.
Den allra finaste kärlekshistorien den är vår.
Förstår ni?
Att listan som var ca 3 A4 lång helt plötsligt är så här pytteliten och att vi nu 1.5 år senare är så här himla nära att kunna skicka in visapapprena?
Utkast: Dec. 11, 2012
För exakt ett år sedan var längtan efter dagen hjärtat äntligen skulle landa hos mig i Sverige för mycket. Julen förtogs liksom i att vänta, vänta vänta.
I år firar jag och hjärtat julen sedan första advent och lite tidigare. I år känns julen och hela december ljus och snöig och härlig för jag är inte ensam längre, nu är vi två och jag älskar det.
Vi har köpt en gran som vi har pyntat med papegoja och robot och blinkande technolampor och vi går på liseberg så fort vi får möjlighet och dricker Irish Coffees och glögg.
Julen blir inte som den ska i år, men efter att ha gått in i allt för mycket för fort och slagit stenhårt i väggen har jag backat och lagt över planering och ansvar på andra. Och då blir det så att julen inte blir som vanligt utan den 27e.
Andra år skulle jag panika över detta. Panika och protestera. Men jag känner att det börjar komma till det att ingenting kommer bli som förut igen vad gäller nånting.
Plastpappan kommer aldrig bli som innan sjukdomen. Storebror har fått Lillhelm och har nu egen familj, och jag och hjärtat är bara några papper ifrån att skicka in Visumansökan, och kanske blir detta sista julen i Sverige ändå, och då är det ju dags för egna traditioner.
Det är spännande att försöka planera en Svensk/Australiensk jul. Hjärtat tycker att vi ska äta våfflor till frukost. Jag vill ha prawns ala Australia till lunch. Hjärtat vill se på Peter Pan iställer för Kalle Anka. Inte ok. Och så vill han fira julaftonskvällen med mig och glögg och en somalier som heter Bob.
Jag tror det blir bra det här! :-)
I år firar jag och hjärtat julen sedan första advent och lite tidigare. I år känns julen och hela december ljus och snöig och härlig för jag är inte ensam längre, nu är vi två och jag älskar det.
Vi har köpt en gran som vi har pyntat med papegoja och robot och blinkande technolampor och vi går på liseberg så fort vi får möjlighet och dricker Irish Coffees och glögg.
Julen blir inte som den ska i år, men efter att ha gått in i allt för mycket för fort och slagit stenhårt i väggen har jag backat och lagt över planering och ansvar på andra. Och då blir det så att julen inte blir som vanligt utan den 27e.
Andra år skulle jag panika över detta. Panika och protestera. Men jag känner att det börjar komma till det att ingenting kommer bli som förut igen vad gäller nånting.
Plastpappan kommer aldrig bli som innan sjukdomen. Storebror har fått Lillhelm och har nu egen familj, och jag och hjärtat är bara några papper ifrån att skicka in Visumansökan, och kanske blir detta sista julen i Sverige ändå, och då är det ju dags för egna traditioner.
Det är spännande att försöka planera en Svensk/Australiensk jul. Hjärtat tycker att vi ska äta våfflor till frukost. Jag vill ha prawns ala Australia till lunch. Hjärtat vill se på Peter Pan iställer för Kalle Anka. Inte ok. Och så vill han fira julaftonskvällen med mig och glögg och en somalier som heter Bob.
Jag tror det blir bra det här! :-)
Förträffligt
Jag har fyllt år. Jag har festat och gått på Liseberg med hjärtat och shoppat med mamma o syster och ätit brunch på casinot. Jag har fyllt 28 och det känns förträffligt.
Allting känns lite förträffligt egentligen och jag antar att det är därför jag inte skriver så ofta.
Jag säger inte att jag nu ska lägga ner helt. Men tills det börjar bubbla av saker som vill ut så avvaktar jag med bloggen ett tag och njuter av förträffligheten.
Att hålla i ett litet litet liv
Hard work work
Festen var hur kul somhelst, alla kom och vara glada och fint utklädda och hjärtat var glad och snygg och dansade och nu känns allt lite bättre.
Att träffa alla fina människor som åkt från diverse olika håll bara för att träffa mig gjorde att jag fick mer ork och kraft att vara positiv och stark och stötta hjärtat i den här hemlängtan.
Denna veckan börjar vi med Visapapper-processen igen och jag ska inte bli arg om han är seg i starten utan vara stark och tålmodig och nöjd.
Att träffa alla fina människor som åkt från diverse olika håll bara för att träffa mig gjorde att jag fick mer ork och kraft att vara positiv och stark och stötta hjärtat i den här hemlängtan.
Denna veckan börjar vi med Visapapper-processen igen och jag ska inte bli arg om han är seg i starten utan vara stark och tålmodig och nöjd.
Och det som retar mig mest
Är att jag inte har något val. För på grund av hjärtats deppighet och brist på driv blir ingenting gjort med Visapapper och jag kan inte göra allting själv för hela idén med ansökningen är ju att man ska ansöka tillsammans. Så om hjärtat ger upp nu nån dag närsomhelst och åker hem
så kan jag inget annat göra än att stå kvar precis där jag står.
Allt jag gör gör jag för dig
Inatt drömde jag att vi bodde i Australien.
Vi var tillbaks i Broadbeach med en ny lägenhet med stor terass och Michelle var där och hjärtat hade blivit rödhårig och kunde inte gå ut i solen. Jag kände mig snuvad på konfekten liksom, vad gör vi här om vi inte kan vara i solen, och mötte upp Michelle som var solbränd och berättade att nej, vi festar inte i Broadbeach längre, nu är det Mermaid som gäller och jag var besviken men följde med ändå.
Och sen drömde jag att jag hade trekant med hjärtat och Alexander Skarsgård och i drömmen var jag noga med att ge hjärtat mest uppmärksamhet och mest smek så att han inte skulle bli ledsen.
Inte ens i mina egna jävla sexdrömmar kan jag sluta oroa mig och få vara lite egoistisk.
Från forever till tillsvidare
Och vi skäller och bråkar och hjärtat vill hem och bär ut tv:n i bilen och jag säger stick då men kom inte tillbaka och sen kan han inte gå och står bara i hallen med jackor och hattar i famnen och sen hämtar han TV:n igen och säger förlåt men han säger inte "never again" och han säger inte längre "forever" han säger bara att det inte är jag, det är inte vi. Det är Sverige och han vill egentligen hem men han stannar och försöker tills det inte går mer.
Och jag har inget mer att säga om det. "Forever" har bytts ut mot "tills det inte går mer"
och jag försöker hopplöst att pigga upp honom och få honom att gilla Sverige mer
Och jag har inget mer att säga om det. "Forever" har bytts ut mot "tills det inte går mer"
och jag försöker hopplöst att pigga upp honom och få honom att gilla Sverige mer
fast jag vet att jag inget kan göra och han måste göra själv
och fast jag verkligen skulle behöva uppiggning själv.
Igår kom Wilhelm till världen
Storebrors fina lilla son. Jag ville skratta och gråta samtidigt, av lycka och avundsjuka.
Idag är första gången som jag faktiskt inte vill komma hem till dig
En milstolpe i sig. Första gången då jag är så arg på dig och så trött på dig att jag inte vill komma hem, inte bli sams och inte makeup för att sen bråka om samma.jävla.skit om några veckor.
Första gången då jag faktiskt på riktigt tänker att jag skiter i dig nu idiot jag borde dejta någon äldre såhär ska det väl fan inte va att jag gör allting hela jävla tiden och jobbar på allt som ska jobbas på men varför är jag den enda?
Första gången fluffet över den här vackra kärlekshistorien liksom tunnades ut
Och första gången som jag tänker att jag hade nog lite stolhet kvar nånstans ändå.
Upp och ner
Jag har varit vädigt uppochner denna vecka och för det tackar jag som vanligt PMSen. Ett litet psykbryt fick jag hemma i måndags men sen har det faktiskt blivit bättre.
I tisdags bestämde hjärtat och jag oss för att ha lite vardagslyx och började dagen med att promenera till Egg and Milk och käka pannkaksfrulle med Bagel och juice, och under resten av veckan har jag kämpat med att inte hata så mycket på jobbet. Har fixat lite med julklappar och igår snöade det för första gången efter att jag och hjärtat shoppad utklädningskläder och sen klädde vi ut oss hemma tillsammans och var utklädda en bra stund innan vi hade WalkingDead mys och jag skrek högt flera gånger.
I helgen ska det mesta fixas inför festen. Nästa helg smäller det, 60 pers, utklädda och en hel festkväll med hjärtat, som för övrigt kommer ha på sig zebratights, MUMS!
I helgen blir det ännu mer
I tisdags bestämde hjärtat och jag oss för att ha lite vardagslyx och började dagen med att promenera till Egg and Milk och käka pannkaksfrulle med Bagel och juice, och under resten av veckan har jag kämpat med att inte hata så mycket på jobbet. Har fixat lite med julklappar och igår snöade det för första gången efter att jag och hjärtat shoppad utklädningskläder och sen klädde vi ut oss hemma tillsammans och var utklädda en bra stund innan vi hade WalkingDead mys och jag skrek högt flera gånger.
I helgen ska det mesta fixas inför festen. Nästa helg smäller det, 60 pers, utklädda och en hel festkväll med hjärtat, som för övrigt kommer ha på sig zebratights, MUMS!
I helgen blir det ännu mer
Agression replacement training
Jag har bestämt mig för att vara snäll nu på jobbet. Mot cpFredrik och mot asdyngjobbigabesserwisserAnders. Inte gå runt och hata hela tiden. Acceptera och vara vänlig.
Det är jobbigt att vara arg på folk 8 timmar varje dag.
Det är jobbigt att vara arg på folk 8 timmar varje dag.
Det vore skönt med lite ljug tack
Fredag med bio, en oväntad vänskap, som liksom snörpte åt hjärtat i bröstet på mig samtidigt som jag inte kunde låta bli att tycka att den äldre mannen i rullstol var väldigt het och samtidigt läskigt lik min morfar.
Lördag med My fair lady i Skövde med lillasyster och mamma med halvdana skådespelare men roliga texter där mamma var sminkad och såg hyfsat glad ut och sen middag på fin restaurang med gräddig pasta och rödvin och kaffedrink.
Och sen långsöndag med hundpromenad, wienerbrödsbak (från scratch måste tilläggas), monopolspelande och årets första julmarknad.
Plastpappan verkade må bättre men sånt får man ju inte ens tänka utan att mamma ska kommentera att han bara spelar och att allt är förjävligt så fort jag går.
Ibland rätt ofta önskar jag att hon också kunde spela lite.
Lördag med My fair lady i Skövde med lillasyster och mamma med halvdana skådespelare men roliga texter där mamma var sminkad och såg hyfsat glad ut och sen middag på fin restaurang med gräddig pasta och rödvin och kaffedrink.
Och sen långsöndag med hundpromenad, wienerbrödsbak (från scratch måste tilläggas), monopolspelande och årets första julmarknad.
Plastpappan verkade må bättre men sånt får man ju inte ens tänka utan att mamma ska kommentera att han bara spelar och att allt är förjävligt så fort jag går.
Ibland rätt ofta önskar jag att hon också kunde spela lite.
Älskamera
Jag är lite halvsjuk. Hjärtat tar ledigt från jobbet, köper hem choklad, tårta, blåbär, jordgubbar och melon och kokar te och gör fruktsallad, och sen får jag en lång lång massage.
Jag älskar att vara två.
Jag tror jag ska vara sjuk oftare.
Jag älskar att vara två.
Jag tror jag ska vara sjuk oftare.
